Landguiden - Länder i fickformat från Utrikespolitiska Institutet

  1. Logga in
  2.  
  3.  
  4. Avbryt
  5. Glömt lösenord? Skapa en inloggning

Befolkning och språk

Före inbördeskriget var Syrien ett av Mellanösterns mest tättbefolkade länder, men befolkningen var ojämnt fördelad. Flest människor levde längs kusten i väster samt kring storstäderna Damaskus i söder och Aleppo i norr.

På grund av kriget har 4,9 miljoner syrier flytt till grannländerna samtidigt som 6,6 miljoner befinner sig på flykt inom landet.

Majoriteten av syrierna är araber och de flesta av dem är sunnimuslimer. En viktig minoritet är alawiterna som är araber men tillämpar en egen version av islam (se Religion). Alawiterna var starkt diskriminerade fram till 1960-talet, men sedan 1970 styrs Syrien av den alawitiska familjen Assad som har placerat sina trosfränder på viktiga poster i statsapparaten. Före kriget utgjorde alawiterna tio-tolv procent av befolkningen, men de beräknas nu motsvara upp emot fjorton procent eftersom de stannat kvar i landet under kriget medan andra grupper har flytt. 

Av övriga folkgrupper är den kurdiska störst. Dessutom finns mindre grupper av armenier, tjerkesser, assyrier och syrianer, turkmener med flera. Flera av dessa grupper har blandats med den arabiska befolkningen och vissa talar arabiska som sitt främsta modersmål.

Historiskt sett fanns det många beduiner (arabiska nomader) i Syrien, men antalet har minskat kraftigt. Före kriget utgjorde beduinerna knappast mer än 5 procent av befolkningen. På Golanhöjderna som ockuperades av Israel 1967 bor cirka 20 000 araber, främst druser (se Religion) och ungefär lika många israeliska bosättare. Många av kurderna och armenierna i Syrien flydde till landet undan förföljelser i Turkiet under en period från början av 1920-talet fram till andra världskriget. Kurderna lever norr om Aleppo och i nordöstra Syrien. De flesta är jordbrukare. Armenierna bor i städerna och arbetar främst med handel och hantverk. Tjerkesserna utvandrade till Syrien när Kaukasus intogs av ryssarna på 1800-talet. De är nu spridda mellan stad och landsbygd. Många tjerkesser levde tidigare på Golanhöjderna, men tvingades därifrån när området ockuperades av Israel.

Före inbördeskriget hyste Syrien cirka 470 000 palestinska flyktingar som FN:s flyktingorgan UNRWA hade ansvar för. Palestinierna som i de flesta fall har bott i landet sedan 1940-talet beviljas inte medborgarskap men har de flesta andra medborgerliga rättigheter. Nästan två tredjedelar av palestinierna är nu på flykt inne i landet eller i grannländerna.

Irakier var efter Irakkriget 2003 (se Irak: Modern historia) också en stor flykting- och invandrargrupp. I början av 2010 fanns det 750 000 irakier i Syrien, men vissa återvände till Irak när konflikten i Syrien inleddes följande år.

Kurdfrågan

Regeringen har haft som politik att skapa ett mer homogent samhälle genom att betona den arabiska kulturen, och alla syrier räknas officiellt som araber. Försök att skapa en syrisk nationalkänsla möttes av svårigheter eftersom många folkgrupper håller hårt på sin egen identitet. Kurdernas önskan om självbestämmande och samhörighet med ett större Kurdistan bidrog till att folkgruppens existens under lång tid inte erkändes. På 1960-talet fråntogs tiotusentals kurder sina syriska medborgarskap och de diskriminerades därefter på olika sätt. Det arabnationalistiska Baathpartiet som tog makten i Syrien år 1963 införde speciella lagar som försvårade för kurderna. Kurder som saknade medborgarskap kunde inte äga fast egendom, ingå äktenskap, resa utomlands eller ha en formell anställning. Kurdiska fick heller inte användas som undervisningsspråk eller i tidningstexter och böcker, och det var olagligt att fira kurdiska högtider.

President Bashar al-Assad lovade att se över kurdernas situation när han tog makten år 2000, men inga förändringar skedde. Istället förvärrades motsättningarna mellan kurder och araber, särskilt efter USA-alliansens invasion av Irak 2003. Invasionen stärkte de irakiska kurdernas ställning vilket underblåste kurdernas nationella känslor även i Syrien. Minst 30 kurder dödades av polisen i kravaller runtom i landet i mars 2004. Hundratals kurder fängslades.

I samband med det uppror som utbröt i mars 2011 (se Modern historia) ändrade regeringen sin politik och erbjöd medborgarskap till de kurder som saknade det, för att blidka dem och undvika kurdiska protester. Omkring 100 000 kurder uppgavs senare ha sökt och fått medborgarskap, även om en del unga män tycks ha undvikit det av rädsla för att kallas in för värnplikt. Det blev tillåtet att fira det kurdiska nyåret newroz och regeringsmedierna rapporterade för första gången positivt om detta. I december 2013 beslutades även att kurdiska ska bli ett ämne på statliga universitet.

Sommaren 2012 började Assads styrkor dra sig tillbaka från de kurdiska områdena i norr, för att frigöra styrkor för kriget mot rebeller i de arabiska delarna av Syrien. De kurdiska områdena togs då över av det kurdiska partiet PYD, som är knutet till PKK-rörelsen i Turkiet och som sedan upproret började hade undvikit konflikter med Assads trupper. Den nya situationen gav kurderna ett skäl att inte liera sig med upprorsmakarna. Istället tilltog striderna mellan PYD:s milisgrupper och arabiska rebeller i norra Syrien, även om det då och då förekom att PYD hamnade i konflikt även med den syriska regeringen. Hösten 2013 tillkännagav PYD-anhängare att de skapat ett autonomt styre i norr som skulle bestå så länge konflikten varade.

Språk

Flera minoritetsspråk talas i Syrien, men arabiskan är starkt dominerande. Som i samtliga arabiska länder lär sig syrierna den så kallade standardarabiskan (fusha) i skolan. Den är baserad på Koranens klassiska arabiska och används som skriftspråk, i medierna och i alla formella sammanhang, men däremot inte i vardagen. Den arabiska som talas i hemmet och på gatan i Syrien påminner starkt om de palestinska och libanesiska dialekterna, men det finns skillnader inom landet och mellan städer och landsbygd. I östra Syrien liknar dialekten exempelvis den irakiska. Vid sidan av arabiskan finns minoriteternas språk: kurdiska, turkiska, armeniska, syrianska med flera. I tre isolerade byar norr om Damaskus talar ännu några tusen invånare arameiska, det språk som anses ha varit Jesu modersmål och som på den tiden användes i stora delar av Mellersta östern. Mest känd av dessa byar är den kristna klosterbyn Maaloula. Konsten att skriva arameiska behärskas bara av några få personer.

 

Till toppen av sidan

Dela |

Befolkning och språk

Antal invånare 18 502 413 (2015)
Antal invånare per kvadratkilometer 127 (2014)
Nativitet/födelsetal - per 1000 invånare 23 (2014)
Mortalitet/dödstal - per 1000 invånare 6 (2014)
Befolkningstillväxt - procent 2,0 (2014)
Fertilitetsgrad - antal födda barn per kvinna 3,0 (2013)
Andel invånare i städerna - procent 57,7 (2015)
Andel kvinnor - procent 49,1 (2014)
Förväntad livslängd - år 70 (2014)
Förväntad livslängd för kvinnor - år 76 (2014)
Förväntad livslängd för män - år 64 (2014)
Folkgrupper araber 90 %, kurder 9 % samt mindre grupper av armenier, tjerkesser, turkmener, druser m fl 1
Språk arabiska är officiellt språk; kurdiska, turkiska, armeniska m fl är minoritetsspråk; i tre byar talas arameiska
  1. uppgifterna avser situationen före det inbördeskrig som bröt ut 2011
Post Värde
Förväntad livslängd för män - (2014) år 64
Förväntad livslängd för kvinnor - (2014) år 76
Förväntad livslängd - (2014) år 70
Andel kvinnor - (2014) procent 49,1
Andel invånare i städerna - (2015) procent 57,7
Fertilitetsgrad - (2013) antal födda barn per kvinna 3,0
Befolkningstillväxt - (2014) procent 2,0
Mortalitet/dödstal - (2014) per 1000 invånare 6
Nativitet/födelsetal - (2014) per 1000 invånare 23
Antal invånare per kvadratkilometer - (2014) (ingen enhet) 127
Antal invånare - (2015) (ingen enhet) 18 502 413