Landguiden - Länder i fickformat från Utrikespolitiska Institutet

  1. Logga in
  2.  
  3.  
  4. Avbryt
  5. Glömt lösenord? Skapa en inloggning

Aktuell politik

Syrien har i decennier styrts som en diktatur av familjen Assad som tillhör landets alawitiska minoritet. Förhoppningar om att den relativt unge Bashar al-Assad, som efterträdde sin far som president år 2000, skulle leda landet i demokratisk riktning infriades aldrig. Under inspiration av demokratiupproret i Nordafrika våren 2011 började även många syrier demonstrera för reformer. Regimen svarade med våld och situationen utvecklades till ett blodigt inbördeskrig som ännu pågår.

Minst 3200 000 människor har mist livet under kriget och många miljoner syrier befinner sig på flykt både inom och utanför landet. Utländska stater och grupper har blandat sig i striderna och än så länge har alla fredsförsök gått om intet (se nedan).

När upproret utbröt våren 2011 (se Modern historia) utmanades regimen av demokratiaktivister som krävde reformer och ett slut på familjens Assads auktoritära styre, men efterhand fick konflikten religiösa dimensioner. President Assad har sitt starkaste stöd inom den egna minoriteten, alawiterna (se Befolkning), men stöds även av andra minoriteter medan oppositionen domineras av den sunnimuslimska folkmajoriteten.

Allt eftersom konflikten pågått och blivit mer våldsam har religiösa fundamentalister stärkt sin ställning, särskilt bland de väpnade grupperna inne i Syrien. Minoriteter och sekulära sunnitiska politiker finns främst i exiloppositionen och de fredliga grupperna, medan de väpnade rebellgrupperna ofta leds av extrema sunni-islamister (jihadister) som vill omvandla Syrien till en islamisk stat (läs mer om oppositionen i Politiskt system).

Ett delat land

Syrien är idag ett uppdelat land. Regeringen som stöds av Ryssland, Iran och den shiamuslimska Hizbollahmilisen från Libanon behärskar den västra tredjedelen av landet – hela kuststräckan i nordväst och området kring och norr om huvudstaden Damaskus.

Kurdiska partier och milisrörelser har sedan juli 2012 med regeringens goda minne tagit kontrollen över kurdiska städer i norra Syrien. Dessa grupper utropade i början av 2014 tre självstyrande kurdiska områden längs större delen av Syriens gräns mot Turkiet.

Andra delar i norr och större delen av östra Syrien har sedan 2013 erövrats av den extremistiska organisationen Islamiska staten (IS).

I de områden som regeringen kontrollerar fungerar livet ofta ungefär som vanligt och regeringen har lyckats upprätthålla viss legitimitet genom att hålla samhällsfunktionerna igång. Löner och pensioner betalas ut och det finns varor i affärerna men denna strategi har blivit allt svårare att genomföra i takt med att ekonomin försämrats (se Ekonomi).

Sedan upproret inleddes har regeringen genomfört vissa reformer, exempelvis har grundlagen ändrats och öppnat för flerpartival men i grunden har inget förändrats och familjen Assads makt har inte reducerats. De val som har hållits har genomförts på regeringens villkor, utan någon fri debatt eller trovärdiga demokratiska procedurer (se även Politiskt system och Kalendarium).

Civilt lidande

Nära en tredjedel av dem som dödats i kriget är civila som kommit ivägen för skottlossning, dödats under flyganfall eller av granateld. Ökända är regeringssidans bensinfatsbomber, fylllda med vassa föremål, mot civila områden i rebellkontrollerade delar av landet. Staden Aleppo i norr är särskilt hårt drabbad. Från 2012 och fram till slutet av 2016 var staden delad: i väster härskade regeringen medan den östra delen kontrollerades av rebeller. I december 2016 vann Assad en viktig seger då regeringssidan lyckades återta kontrollen över östra Aleppo. Det skedde efter en flera månader lång bomboffensiv. Flygräderna, ofta utförda av ryska plan, pågick mer eller mindre intensivt under hela hösten med förödande konsekvenser för civilbefolkningen.  

I de rebellkontrollerade områdena ligger också ett antal städer som omringats och belägats av regeringssidan under flera år. Regeringen har bara undantagsvis tillåtit hjälpsändningar till dessa områden där bristen på mat i flera fall blivit så extrem att människor svultit ihjäl. 

Regeringen har vidare anklagats för att ha använt kemiska vapen mot civila. Hösten 2013 gick Syrien med på att lämna ifrån sig alla kemiska vapen vilket också skedde under internationell kontroll (se Kalendarium). Avtalet omfattade dock inte klorgas och sedan dess har flera attacker med klorgas rapporterats.  

Även rebellerna begår omfattande brott mot civila, inte minst Islamiska staten som upprättat ett brutalt styre i de områden som rörelsen behärskar med offentliga stympningar och avrättningar (läs mer i Politiskt system). 

Koalition mot IS

När IS inflytande började växa förvandlades Assadregimens aggression till ett andrahandsproblem för västländerna, och kampen mot IS kom i förgrunden. Efter att IS i juli 2014 utropat ett islamiskt kalifat i Syrien och Irak började USA i början av hösten att bomba rörelsens ställningar. Anfallen genomfördes tillsammans med ett antal arabstater och västnationer (läs mer i Kalendarium). Sedan dess har koalitionen mot IS har vuxit. Hösten 2015 anslöt sig Ryssland till bombkampanjen men anklagades av omvärlden för att i första hand angripa andra rebellgrupper än IS i syfte att rensa slagfältet för regeringens styrkor. I slutet av sommaren 2016 gick även Turkiet aktivt in i kriget och skickade trupper över gränsen till Syrien. Målet var att angripa både IS och kurdiska styrkor i norra Syrien vilka har nära band till PKK-gerillan i Turkiet. 

Rysslands inträde i kriget på regeringens sida satte punkt för de framgångar rebellerna upplevt under första halvan av 2015 och regeringssidan har sedan dess kunnat hålla stånd mot rebellerna. I början av 2016 inledde regeringsarmén med ryskt flygunderstöd en offensiv i flera riktningar och lyckades i februari klippa av de viktigaste försörjningslederna för rebellerna mot såväl Jordanien som framför allt Turkiet. I mars 2016 vann regeringssidan en symboliskt viktig seger över IS då dess styrkor lyckades återerövra den Unesco-märkta staden Palmyra (IS återtog dock staden i december).

Under sommaren fortsatte IS att tappa mark. I början av hösten förfogade IS bara över 20 procent av det område som rörelsen en gång behärskat, se karta här. IS ledarskikt har också urholkats då de flesta av rörelsen ursprungliga ledare dödats i riktade flyganfall.

Diplomati i motvind

Oppositionen och väst har i flera år krävt Assads avgång men försök att i FN:s säkerhetsråd agera mot Syriens regering har blockerats av Kina och Ryssland, som hävdat principen att omvärlden inte har rätt att blanda sig i eller bestämma över Syriens inre angelägenheter. 

Hösten 2015 ändrades läget. Anklagelserna mot Syriens regering tonades ned och i de resolutionsförslag som lades fram nämndes inte Assadregimens vara eller inte vara. De länder som engagerat sig i konflikten riktade nu in sig på att låta representanter för den syriska regimen respektive oppositionen förhandla sig fram till en kompromisslösning. Efter flera vändor antog säkerhetsrådet i december enhälligt resolution 2254 som drar upp riktlinjerna för en vapenvila och formella fredssamtal med regeringen och oppositionen/rebellerna men utan de mest extremistiska grupperna, IS och Nusrafronten. Målet var att inom sex månader upprätta en övergångsregering som skulle utarbeta en ny grundlag och sedan hålla val inom 18 månader. 

Två tidigare försök att få igång en fredsprocess – i juni 2012 (Genève I) och januari 2014 (Genève II) har gått i stöpet. Trots det hyste omvärlden vissa förväntningar inför de nya fredssamtal som inleddes i slutet av januari 2016. Efter viss tvekan och inre slitningar dök även oppositionen och FN:s medlare började sondera mellan grupperna för att få igång en verklig dialog. Det hela pågick några dagar innan regeringen stödd av ryskt stridflyg inledde en offensiv mot staden Aleppo i norr och sonderingarna fick läggas på is. I mitten av februari började den nybildade internationella stödgruppen för Syrien, ISSG, försöka driva fram en vapenvila och en kortvarig sådan kom till stånd i slutet av månaden. Fortsatta försök till fredssamtal under året ledde ingenstans.

I slutet av december förhandlade Ryssland och Turkiet fram en landsomfattande vapenvila som regeringssidan och de flesta rebellgrupper anslöt sig till. Den 23 januari arrangerade Ryssland, Iran och Turkiet samtal mellan regeringen och rebellerna i Kazakstans huvudstad Astana. Mötet ledde inte till något konkret, men följdes av fler samtal i Kazakstan samt i FN:s regi i Genève i mars.

Följ den löpande utvecklingen i Kalendarium

Till toppen av sidan

Dela |

Aktuell politik

Officiellt namn al-Jumhuriyya al-Arabiyya al-Suriyya/Syriska arabiska republiken
Statsskick republik, enhetsstat
Statschef president Bashar al-Assad (2000–)
Regeringschef premiärminister Imad Khamis (2016–)
Viktigaste partier med mandat i senaste val Koalitionen för nationell enhet (Baathpartiet med stödpartier) 200, övriga partier och oberoende kandidater 50 (2016) 1
Viktigaste partier med mandat i näst senaste val Nationella progressiva fronten (Baathpartiet med stödpartier) 184 (varav Baathpartiet tog 162), övriga partier 7, oberoende kandidater 59 (2012)
Valdeltagande drygt 51 % i parlamentsvalet 2012; 73 % i presidentvalet 2014
Kommande val parlamentsval 2016
  1. valet kunde bara genomföras i de regeringskontrolerade delarna av landet
Post Värde