Franska Guyana (Guyane Française) ligger på Sydamerikas nordkust mot Atlanten, mellan Surinam och Brasilien. Franska Guyana har status som en fransk region och ett franskt departement (région d'outre-mer och département d'outre-mer, ROM-DOM) och är alltså en del av den franska republiken och av EU.

Franska Guyana hade 2008 cirka 221 500 invånare på en yta av 83 500 kvkm. Det innebär knappt tre personer per kvkm. De flesta bor dock vid kusten. Där ligger också huvudstaden Cayenne (med 100 300 invånare 2006 varav hälften i den egentliga staden). Inlandet är täckt av tropisk regnskog. Flera floder rinner ut mot Atlanten. Utanför kusten ligger öarna Iles du Salut med Djävulsön.

Befolkningen längs kusten har vuxit snabbt de senaste åren. De inhemska kreolerna, av blandat afrikanskt och franskt ursprung, utgör kanske 40 procent av befolkningen. Nästan lika många är invandrare och flyktingar från främst Brasilien, Haiti och Surinam, men också kineser och libaneser. Runt 14 procent är av europeiskt ursprung, främst fransmän. Sex eller sju indianfolk, som tillsammans utgör 3 till 4 procent av landets invånare, bor i det glest befolkade inlandet. Där bor också maruner, ättlingar till svarta slavar som under tidigare århundraden rymde från plantager vid kusten.

Vid sidan av franska talas kreolfranska och olika minoritetsspråk. Majoriteten är katoliker.

Fransmän började kolonisera Franska Guyana på 1600-talet, men landet behärskades också periodvis av holländare, britter och portugiser innan det tillerkändes Frankrike år 1817. Slaveriet avskaffades 1848. Vid mitten av 1800-talet blomstrade kolonin några år, sedan man hittat guld där. Mest känt blev dock Franska Guyana som straffkoloni. Flera fångläger anlades under 1800-talet, det mest berömda på den svårtillgängliga Djävulsön. Där satt bland andra den franske officeren Dreyfus, oskyldigt dömd för spionage, liksom den kände straffången Papillon. Efter strafftiden måste fångarna stanna kvar lika många år som ”fria” i kolonin, och många blev kvar för gott. 1937 stängdes straffkolonin. 1946 fick Franska Guyana status som franskt departement.

På 1960-talet flyttade Frankrike sitt rymdcentrum från Algeriet till Kourou, sex mil nordväst om Cayenne. Den första Arianeraketen sköts upp 1984. Den ingår i det europeiska rymdsamarbetet (ESA) med kommunikationssatelliter, där också Sverige har intressen.

Statsöverhuvud är Frankrikes president, representerad av en prefekt. Val hålls vart sjätte år, både till regionala rådet och till allmänna rådet som sköter ärenden rörande Franska Guyana som departement. Som fransk region/franskt departement representeras Franska Guyana av två ledamöter i den franska nationalförsamlingen och av en representant i senaten. Partiväsendet omfattar både inhemska partier och lokala avdelningar av franska partier.

Under 1970- och 1980-talen förekom protester mot det franska styret. Självständighetsrörelsen försvagades dock när Frankrike svarade med mer bistånd och med försiktiga reformer för att öka departmentets självstyre. Majoriteten tycktes efter hand nöja sig med att, i likhet med det största partiet PSG (Parti Socialiste Guyanais) önska mer självstyre. Efter oroligheter 2009 i andra franskstyrda departement, främst Guadeloupe i Västindien, utlyste president Nicolas Sarkozy folkomröstningar om utökat självstyre liknande det i Franska Polynesien. I januari 2010 röstade 70 procent av väljarna i Franska Guyana nej till förslaget – man föredrog alltså att kvarstå som franskt departement. Valdeltagandet var cirka 55 procent.

Ekonomin är helt uppknuten till Frankrikes, och en stor del av arbetsstyrkan är sysselsatt inom byråkratin för att upprätthålla fransk departementsstatus. Fiske (mest räkor) står för två tredjedelar av exportinkomsterna. Jordbruket har stagnerat; främst odlas sockerrör, kassava, bananer och ris. Inkomster kommer också från guld, timmer, rymdcentret vid Kourou och i ökande utsträckning från ekoturism. Arbetslösheten är hög, mellan 20 och 30 procent. Tack vare franska bidrag är levnadsstandarden ändå relativt god.

Mellan Surinam och Franska Guyana finns en gammal gränstvist. Oroligheter i Surinam på 1980-talet ledde till att Franska Guyana förstärkte gränsbevakningen med hjälp av främlingslegionärer. Senare har en tillströmning av illegala invandrare och guldletare ansträngt förhållandet till grannländerna Surinam och Brasilien.

Texten uppdaterad 20 januari 2012 | Till toppen av sidan