Det amerikanska territoriet Nordmarianerna ligger i västra Stilla havet och består av 14 öar, varav knappt hälften är bebodda. Öarna har en total yta på drygt 470 kvadratkilometer. Klimatet är tropiskt. Inom territoriet finns jordens lägsta punkt, den så kallade Marianergraven på drygt 11 000 meters djup. Här finns också aktiva vulkaner.

Engelska, chamorro och karolinska (carolinian) är officiella språk. Antalet invånare var 69 000 vid folkräkningen år 2000 – en trefaldig ökning på 20 år, främst till följd av arbetskraftsinvandring. År 2008 uppskattades befolkningen uppgå till drygt 87 000. Nästan alla invånare är kristna, de flesta katoliker.

Öarna befolkades för mer än 2000 år sedan av ett polynesiskt folk, chamorrerna, som så småningom blandades upp med spanjorer och filippinare. Under 1500-talet upptäcktes öarna av portugisiska och spanska sjöfarare. Under 1800-talet användes de som baser för brittiska valfångare. 1886 blev öarna en spansk koloni, men redan 1899 såldes de till Tyskland som i sin tur överlät dem till Japan vid första världskrigets utbrott 1914. Japan fick 1920 mandat av FN-föregångaren Nationernas förbund att förvalta öarna.

I slutet av andra världskriget erövrade USA öarna efter hårda strider med Japan. 1947 slöt USA och FNs säkerhetsråd ett avtal som gjorde Nordmarianerna, Karolinerna och Marshallöarna till ett amerikanskt protektorat (Trust Territory of the Pacific Islands) under FNs överinseende. USA fick rätten att etablera militärbaser i området och hindrade andra stater från att göra detsamma. Under USAs styre grundlades ett beroende av amerikanskt bistånd som ännu kvarstår.

1975 valde invånarna i Nordmarianerna att avstå från självständighet och istället bli ett så kallat amerikanskt samväldesterritorium (US Commonwealth Territory). Det innebär självstyre i union med USA.

Nordmarianerna styrs av en folkvald guvernör och ett folkvalt parlament bestående av senat och representanthus med nio respektive 20 medlemmar. Valperioderna är fyra år för guvernör och senatorer, två år för representanthusets medlemmar. Nordmarianerna har sedan 2008 en delegat med begränsad makt i det amerikanska representanthuset. Invånarna är amerikanska medborgare men får inte rösta i amerikanska val.

Federala amerikanska lagar gäller, med några undantag. Ett viktigt sådant rör arbetarskyddsregler och regler om minimilön. Den största politiska frågan har sedan slutet av 1990-talet varit arbetsförhållandena för arbetskraften inom industrin. Vid flera tillfällen har USAs regering försökt få den federala arbetsmarknadslagstiftningen att gälla, men guvernören har med stöd av näringslivet och lobbyister i Washington stått emot dessa försök.

Ekonomin vilar på tre pelare: turism, textilindustri och bidrag från USA. Textilindustrin, som växte fram under 1980-talet, gynnades länge av tullfri export till USA, låga löner och liberala regler om arbetsvillkor. Nästan uteslutande invandrad arbetskraft, främst kineser, arbetar under ofta miserabla förhållanden i stora fabriker. I mitten av 2000-talet sjönk lönsamheten då kraven på arbetsförhållandena ökade och konkurrensen skärptes när nya frihandelsavtal öppnade den amerikanska marknaden för textilprodukter från bland annat Kina.

Turistindustrin är den största arbetsgivaren. Även här är de flesta anställda invandrare, främst filippinare. Den 1 juni 2009 skulle amerikanska, strängare invandringslagar börja gälla i Nordmarianerna, men lagändringen sköts upp ett halvår.

Texten uppdaterad 27 april 2012 | Till toppen av sidan