Cooköarna tillhör Nya Zeeland och ligger mellan Amerikanska Samoa och Franska Polynesien i Söderhavet. Öarna har fått sitt namn efter kapten James Cook som ledde en brittisk expedition i området 1773. Gruppen omfattar 15 öar på totalt 237 kvadratkilometer. Tretton av öarna är bebodda. Huvudstaden Avarua ligger på ön Rarotonga.

Klimatet är tropiskt med en regnperiod från december till mars. Området drabbas då och då av orkaner. Öarnas låga höjd över havet gör att de riskerar att försvinna om havsytan stiger till följd av klimatförändringarna.

Cooköarna hade cirka 19 800 invånare 2009, varav de flesta på Rarotonga. Trots en hög befolkningstillväxt har invånarantalet sjunkit kraftigt de senaste åren på grund av en omfattande utvandring till Nya Zeeland och Australien.

Nästan alla invånare är polynesier. Engelska och det polynesiska språket Cook Islands-maori är officiella språk. Tre fjärdedelar av invånarna är protestanter. Det finns också en grupp katoliker.

Utbildning är obligatorisk mellan sex och femton års ålder och vidareutbildning sker genom nyzeeländsk försorg i Nya Zeeland och andra länder i regionen. En filial till universitetet i Fiji finns på en av öarna. Nio av tio invånare är läs- och skrivkunniga.

På Cooköarna råder press- och yttrandefrihet. Det finns en privatägd dagstidning, Cook Islands News, och ett par oberoende veckotidningar. Både statsägd och privatägd radio och TV sänder på öarna.

Enligt författningen från 1965 har Cooköarna full kontroll över sitt territorium i fri förening med Nya Zeeland, och har rätt att när som helst utropa full självständighet. Cooköarna är medlem av Samväldet, som samlar Storbritannien och forna brittiska kolonier. Den brittiska monarken är statschef och har en inhemsk representant på öarna. Även den nyzeeländska regeringen har en företrädare på Cooköarna. Invånarna är nyzeeländska medborgare och har därmed rätt att bosätta sig i Nya Zeeland.

Den verkställande makten ligger hos regeringen som är ansvarig inför parlamentets 24 ledamöter. Ledamöterna väljs i allmänna val vart fjärde år. Det finns också ett hövdingaråd, som kan lägga fram synpunkter för regeringen men som saknar lagstiftande befogenheter.

Dominerande politiska partier är Cooköarnas parti (Cook Islands Party, CIP) och Demokratiska partiet (Democratic Party, DP). Regeringsmakten har sedan självständigheten skiftat mellan dessa båda. Under det senaste årtiondet har DP varit det ledande partiet men i valet den 17 november 2010 segrade Cooköarnas parti med 15 av de 24 mandaten. Åtta mandat gick till DP. Observatörer från den regionala samarbetsorganisationen Stillahavsöarnas forum bevakade valet.

Cooköarna befolkades av polynesier från Samoa och Tonga. Spanska sjöfarare siktade öarna på 1500-talet, men de kartlades först på 1700-talet av James Cook. 1888 blev området brittiskt protektorat, men annekterades av Nya Zeeland 1901. I augusti 1965 fick området självstyre.

Sedan Nya Zeeland avbrutit sitt militära samarbete med Australien och USA inom den så kallade ANZUS-pakten 1986 förklarade sig Cooköarna neutrala. 1991 ingicks ett vänskapsavtal med Frankrike, men förhållandet försämrades drastiskt när de franska kärnvapenproven på Mururoaatollen i Franska Polynesien återupptogs 1995. Proven upphörde 1996 och diplomatiska förbindelser med Frankrike upprättades 2000.

Nya Zeeland har ytterst ansvaret för försvar och utrikesförbindelser, men Cooköarna har tagit över en stor del av utrikespolitiken och är medlem av den regionala samarbetsorganisationen Stillahavsöarnas forum i eget namn.

Ekonomin bygger till stor del på turism. Den offentliga sektorn är stor. Cooköarna är dessutom ett så kallat skatteparadis men har mött internationella krav på hårdare tag mot penningtvätt av illegala inkomster i bankerna. Ekonomiska bidrag från öbor som lever utomlands är också viktiga, liksom bistånd från Nya Zeeland.

Viktiga näringar är också pärlfiske och annat fiske. Betydande inkomster kommer från försäljning av fiskelicenser till utländska fiskeflottor. Jordbrukssektorn, där fisket ingår, stod 2006 för över en tiondel av bruttonationalprodukten (BNP). Industrin, som främst sysslar med förädling av jordbruks- och fiskeprodukter, bidrog med mindre än en tiondel av BNP. Växande inkomster från turismen och fisket samt nedskärningar inom den offentliga sektorn har gett Cooköarnas ekonomi en god tillväxt sedan slutet av 1990-talet.

De viktigaste exportvarorna är svarta pärlor, fisk, kopra (torkat kokosnötskött), frukt och grönsaker. Importen består av livsmedel, bränsle, maskiner, fordon och konsumtionsvaror. Största handelspartner är Nya Zeeland. Underskottet i handelsbalansen är stort, eftersom Cooköarna är beroende av importerat bränsle.

Texten uppdaterad 27 april 2012 | Till toppen av sidan