Ön Saint-Martin/Sint Maarten i Västindien var till en början spansk efter att Christofer Columbus angjorde ön 1493. De första européer som bosatte sig var dock holländare 1631. I kamp om de stora saltfyndigheterna utkämpade den spanska kronan under ett par år flera strider om ön med holländarna. 1648 gav spanjorerna upp och ön delades i en fransk del i norr och en holländsk i söder (se vidare Sint Maarten).

Den franska delen av ön, Saint-Martin som ingått som en egen kommun i Guadeloupe, fick 2007 status som utomeuropeisk förvaltning (collectivités d’outre-mer). Ön fick därefter rätt att utse en representant till den franska nationalförsamlingen och en till senaten. Det finns även ett territoriellt råd, som stiftar lagar inom vissa områden och som består av 23 ledamöter vilka väljs vart femte år. I de första val till rådet, som hölls 2007, vann högerpartiet Union för utveckling (Union pour le Progrès) 16 mandat. Partiet representerar det franska högerpartiet UMP på ön.

Av öns 87 kvadratkilometer utgör den franska delen 60 procent med 35 000 invånare (2006). Det är den minsta landmassa i världen som delas mellan två länder. Huvudort på den franska sidan är Marigot. 1939 blev ön en frihamn. Under 1970- och 1980-talen expanderade turistsektorn kraftigt och är idag den viktigaste näringen.

Texten uppdaterad 20 januari 2012 | Till toppen av sidan