Foto: Flickr/JoshuaDavis

Den brittiska kronkolonin Bermuda ligger isolerad i Atlanten cirka 90 mil öster om USA. Ögruppens sammanlagda yta är drygt 53 kvadratkilometer. Endast ett tjugotal av de runt 140 öarna är bebodda. Klimatet är milt och fuktigt.

Huvudstaden heter Hamilton och har omkring tusen invånare. Av hela befolkningen på 64 600 invånare (2009) är drygt 63 procent svarta och närmare en tredjedel vita. Det finns även en liten asiatisk minoritet. Rasmotsättningar har förekommit, särskilt under 1970-talet. Nästan alla Bermudabor är kristna, flertalet protestanter. Engelska är officiellt språk, men portugisiska talas av en del invånare.

År 1503 kom spanjoren Juan de Bermudez som första europé till Bermuda. Drygt hundra år senare inledde britterna en kolonisation av ögruppen. Redan 1617 var de afrikanska slavar som britterna fört till öarna fler än kolonisatörerna själva. 1684 blev Bermuda en brittisk kronkoloni. 1968 fick Bermuda en egen författning och självstyre i vissa frågor.

Den brittiska drottningen representeras på Bermuda av en guvernör, som har ansvar för utrikespolitiken, försvaret och den inre säkerheten. Guvernören utnämner en regeringschef som i sin tur utser övriga ministrar. Den lagstiftande makten ligger hos ett tvåkammarparlament, bestående av en senat och ett underhus. De elva senatorerna utses av guvernören, regeringen och oppositionen. Underhusets 36 medlemmar väljs i allmänna val med högst fem års mellanrum.

Större delen av tiden som självstyrande koloni har Bermuda styrts av Förenade Bermudapartiet (United Bermuda Party, UBP) som är ett moderat och företagarvänligt parti. UBP vill behålla landets ställning som koloni. Det största oppositionspartiet Progressiva arbetarpartiet (Progressive Labour Party, PLP) vill däremot uppnå självständighet. 1995 hölls en folkomröstning om självständighet, vilken bojkottades av PLP som ansåg att saken i stället borde avgöras genom ett allmänt val. 60 procent av väljarna deltog. Bara en fjärdedel av dem röstade för självständighet.

I valet 1998 tog PLP över makten från UBP. Arbetarpartiet behöll makten även i valet 2003. Arbetarpartiets väljare utgörs i hög grad av svarta, medan UBP förknippas med de vita öborna och med den internationellt dominerade finanssektorn. Arbetarpartiet hade i sin valkampanj lovat att bättre fördela välståndet och jobben bland öarnas invånare. Omkring en fjärdedel av öborna är utlänningar som ofta får de bäst betalda jobben. Efter sin valseger 1998 stärkte Arbetarpartiet de svarta öbornas inflytande i administrationen och skapade striktare regler för utländsk arbetskraft. I valet i december 2007 behöll Arbetarpartiet makten.

En lag från 2002 garanterar Bermudaborna brittiskt medborgarskap. Som villkor för detta krävde Storbritannien att kolonin skulle stärka kontrollen över finanssektorn och bättra på skyddet för de mänskliga rättigheterna. Bermuda tillmötesgick britterna genom att bland annat avskaffa dödstraffet.

Levnadsstandarden på Bermuda är en av världens högsta. Öarnas ekonomi är en typisk serviceekonomi. Turism och finansiella tjänster står tillsammans för största delen av öarnas inkomster i utländsk valuta och sysselsätter 85 procent av arbetskraften.

Främst försäkringsbolag, men även annan finansiell verksamhet har lockats till Bermuda genom särskilt förmånliga villkor. Till skillnad från de andra brittiska besittningarna i området har Bermuda undgått att brännmärkas som fristad för skattesmitare och personer som vill ”tvätta” illegala inkomster.

Jordbruket bidrar i minimal grad till bruttonationalprodukten (BNP) och livsmedel måste importeras. Fiskeindustrin är liten. Industrisektorn är bättre utvecklad med byggverksamhet, reparationer och byggen av båtar samt framställning av färg och mediciner. Ett stort internationellt fartygsregister ger också viktiga inkomster.

Texten uppdaterad 20 januari 2012 | Till toppen av sidan