Skolplikt råder från sju års ålder i Sverige och omfattar nio års sammanhållen skolgång. Nära nio av tio ungdomar fullföljer också det treåriga gymnasiet.

Allmän folkskola infördes 1842, då varje socken blev skyldig att hålla minst en skola. Sexårig skolplikt för barnen fastslogs 1882, och den utökades stegvis. En enhetlig nioårig grundskola var helt införd läsåret 1972/73 enligt ett beslut tio år tidigare.

Sedan 1998 har alla sexåringar rätt att genomgå ett förberedande skolår. Rätten till förskola gäller från ett års ålder och det stora flertalet barn går flera år i förskola.

De flesta grund- och gymnasieskolor drivs i kommunal regi. Staten definierar målen och står för utvärdering. Efter en reform 1991 finns också ett växande antal självständiga skolor – friskolor – som liksom de kommunala är skattefinansierade och avgiftsfria. Var tionde grundskoleelev och var femte gymnasist gick 2009 i en friskola.

Efter flera år av larm om försämrad utbildningskvalitet och elever med svaga resultat antogs 2010 en ny skollag som bland annat syftar till ökat kunskapsfokus i undervisningen. Kraven ökar på behörig personal, fler jämförande kunskapsmätningar införs och friskolor får samma regelverk som kommunala skolor. En ny betygsskala införs och betyg ges från sjätte klass i stället för som tidigare från åttonde klass. Gymnasiet får sex högskoleförberedande program och tolv yrkesprogram. Tidigare gav alla program grundläggande högskolebehörighet, även om en del var i huvudsak yrkesförberedande.

Närmare hälften av dem som gått ut gymnasiet utbildar sig vidare vid någon av landets högskolor. Betydligt fler kvinnor än män läser på högskolan. Antalet läroanstalter med status av universitet har ökat under senare år; 2010 fanns 14 statliga universitet och två privata. Dessutom fanns ett 30-tal högskolor.

Vuxenutbildningen har gamla traditioner i Sverige. Folkhögskolor drivs av folkrörelser, organisationer eller landsting. Det finns även kommunal vuxenutbildning, Komvux, på grundskole- och gymnasienivå.