Landguiden - Länder i fickformat från Utrikespolitiska Institutet

  1. Logga in
  2.  
  3.  
  4. Avbryt
  5. Glömt lösenord? Skapa en inloggning

Politiskt system

Sverige är en konstitutionell monarki där den politiska makten ligger hos det folkvalda parlamentet, riksdagen. Regeringen utses av riksdagen och är beroende av dess stöd. Detta statsskick, parlamentarism, har varit i funktion sedan 1917 men grundlagsfästes först i 1974 års regeringsform. Då begränsades monarkens uppgift till att representera landet. Socialdemokraterna som under större delen av 1900-talet dominerade politiken har tappat i styrka och blev i valet 2010 bara obetydligt större än Moderaterna. Valet 2014 ledde till förlust för det borgerliga blocket, men utan att vänsterpartierna gjorde någon större framryckning. Istället gick det invandrarfientliga Sverigedemokraterna starkt fram.

Sveriges författning består av fyra grundlagar: regeringsformen (RF), successionsordningen (SO), tryckfrihetsförordningen (TF) och yttrandefrihetsgrundlagen (YGL). RF reglerar statsskicket och statens funktion, och slår fast grundläggande medborgerliga fri- och rättigheter. SO som reglerar tronföljden antogs 1810 och innebär att statschefen ska vara en ättling till Jean-Baptiste Bernadotte. Kvinnlig tronföljd infördes 1980. TF och YGL avser yttrandefrihet i medier (se vidare Massmedier).

Enligt regeringsformen utgår all offentlig makt från folket, som representeras av ledamöterna i riksdagen. Den tidigare tvåkammarriksdagen ersattes 1971 av enkammarriksdag som sedan 1976 har 349 ledamöter. Riksdagsledamöterna utses i allmänna val. Mandatperioden var treårig 1970–1994, men återgick därefter till att vara fyra år.

Riksdagens huvudsakliga uppgift är att stifta lagar och godkänna budgeten. Riksdagen godkänner också en tillträdande statsminister. Sedan 2011 gäller att riksdagen ska rösta om statsministerposten efter varje val. Genom misstroendevotum kan riksdagen fälla regeringen eller tvinga statsråd (ministrar) att avgå. Statsministern utser själv statsråden, som inte måste sitta i riksdagen. Medlemskapet i EU 1995 innebar att en del lagstiftningsmakt flyttades till en överstatlig nivå, genom antingen direkt verkande EU-lagar eller direktiv, då regering och riksdag utformar och godkänner själva lagtexten.

Rösträttsåldern i Sverige är 18 år. Utländska medborgare med uppehållstillstånd får rösta i kommunal- och landstingsval. Valdeltagandet låg på nära 86 procent 2014, en hög siffra för ett land utan röstplikt. Valsystemet är proportionellt. För att komma in i riksdagen måste ett parti få minst fyra procent av alla röster, eller minst tolv procent i en enstaka valkrets.

Regeringen har i sitt arbete hjälp av regeringskansliet som är en myndighet bestående av statsrådsberedningen (som samordnar regeringsarbetet), departementen som vardera har ett statsråd (minister) som högsta politisk ansvarig och en förvaltningsavdelning. Under departementen finns centrala ämbetsverk eller myndigheter, och regionala länsstyrelser. Ämbetsverken har dock stor självständighet eftersom så kallat ministerstyre är förbjudet. Det innebär att regeringen inte får styra över hur en myndighet tillämpar en lag eller beslutar i ett enskilt fall.

Sverige är indelat i 290 kommuner som styrs av kommunfullmäktige, och 21 län som förvaltas av landsting (i alla fall utom Gotland, som utgörs av en enda kommun). Kommunerna och landstingen har stor självständighet, med rätt till egen skatteuppbörd och ansvar för bland annat skolor och sjukvård. Samtidigt får flertalet statliga bidrag för sin verksamhet. Kommun- och landstingsval hålls samtidigt som riksdagsval.

Utmärkande för svensk förvaltning är ombudsmannafunktionen, som fått många efterföljare i världen. Riksdagens ombudsmän, en myndighet som är mer känd som Justitieombudsmannen (JO), tar emot klagomål från den som anser sig blivit felaktigt behandlad av en myndighet. JO-ämbetet infördes redan 1809. Diskrimineringsombudsmannen (DO) bildades 2009 då fyra separata ombudsmän mot särskiljande behandling slogs ihop. De fyra var Jämställdhetsombudsmannen (JämO), Handikappsombudsmannen (HO), Ombudsmannen mot diskriminering på grund av sexuell läggning (HomO), och Ombudsmannen mot etnisk diskriminering.

Politiska partier

De svenska partierna har i flera frågor närmat sig mitten på den politiska vänster-högerskalan under senare år. Samtidigt har uppdelningen i ett borgerligt och ett ”röd-grönt” block blivit allt fastare. Inför valet 2010 stod för första gången två färdiga regeringsalternativ mot varandra, även om de röd-gröna partierna sedan gick till val vart och ett för sig 2014. Det som främst skiljer blocken åt är inställningen till skattenivåer och storleken på den offentliga sektorn och statligt ägande.

Sveriges socialdemokratiska arbetareparti (SAP eller S) har varit största riksdagsparti sedan 1917. Under drygt sju årtionden, 1932–2006, var socialdemokraterna i opposition under endast nio år. Det långa maktinnehavet saknar motstycke i andra länder. Valförlusten 2010, den andra i rad, uppfattades som historisk: Socialdemokraterna noterade sitt sämsta resultat på nära 100 år och blev endast med knapp marginal största parti. Partiledaren Mona Sahlin meddelade sin avgång. Till ny ledare valdes i mars 2011 den relativt okände Håkan Juholt, men redan i januari 2012 ersattes han av Stefan Löfven (se vidare Modern historia). I valet 2014 gjorde partiet en marginell återhämtning.

Moderata samlingspartiet (M) fick stöd av 30 procent av väljarna i valet 2010, endast en halv procentenhet mindre än socialdemokraterna. Det är ett liberalkonservativt, marknadsvänligt parti som före 1970 hette Högerpartiet. När Fredrik Reinfeldt tagit över som partiledare 2003 bytte Moderaterna inriktning och ”övertog” flera av socialdemokratins hjärtefrågor. ”Nya moderaterna”, som partiet kallar sig sedan 2005, har gjort anspråk på att vara Sveriges nya statsbärande parti. Valet 2014 ledde dock till en svidande förlust för Moderaterna och Fredrik Reinfeldt avgick redan på valkvällen som både statsminister och partiledare. Den tidigare gruppledaren i riksdagen Anna Kinberg Batra valdes i januari 2015 till partiets nya ledare.

Moderaterna ingår sedan 2004 i Alliansen, tillsammans med tre små borgerliga partier. Liberalerna (L) hette fram till 2015 Folkpartiet liberalerna (FP) och har varit ett klassiskt socialliberalt parti som förordar en marknadsorienterad ekonomi och ett socialt välfärdssystem. Partiet leds sedan 2007 av Jan Björklund och har på senare år profilerat sig genom att betona "lag och ordning", såväl i skolan som på gatorna. Centerpartiet (C) hette tidigare Bondeförbundet och har fortfarande sin bas i kommunerna ute i landet. Partiordförande är sedan 2011 Annie Lööf. Kristdemokraterna (KD, tidigare Kristen demokratisk samling, KDS) är ett betydligt yngre parti än de övriga; det har ingått i riksdagen sedan 1991. Partiet ville från början främja kristna värden och etiska frågor i politiken men har breddats till ett allmänborgerligt parti som betonar familjens roll i samhället. Kristdemokraterna leds sedan 2015 av Ebba Busch Thor.

De rödgröna var ett formellt valsamarbete inför valet 2010, men upplöstes efter valförlusten. För den ”röda” delen stod förutom S även Vänsterpartiet (V), som ofta har utgjort ett stöd i riksdagen för S-märkta minoritetsregeringar. Partiet bildades 1917 vid en splittring inom socialdemokratin. Det hette tidigare Vänsterpartiet kommunisterna (VPK), men strök 1990 kommunismen ur sitt namn och partiprogram. Sedan januari 2012 leds det av Jonas Sjöstedt. I valsamarbetet ingick också Miljöpartiet de gröna (MP) som tidigare haft ambitionen att stå fritt från blockpolitiken. MP som bildades 1981 blev tredje största parti 2010 och fjärde störst 2014. Partiet har två så kallade språkrör som enligt interna regler byts ut efter en viss period. Sedan 2016 är Gustav Fridolin och Isabella Lövin språkrör.

I valet 2014 ställde de tre partierna upp separat och i den minoritetsregering som därefter bildades ingår bara S och MP.

Ett nytt parti kom in i riksdagen 2010: Sverigedemokraterna (SD), ett nationalistparti som är kritiskt till invandringspolitiken. Det var sedan tidigare etablerat i många kommuner främst i södra Sverige. Övriga riksdagspartier närmast tävlar i att ta avstånd från partiet som ofta betecknas som rasistiskt eller odemokratiskt. Sverigedemokraterna fick en vågmästarroll då Alliansen efter valet 2010 bildade en minoritetsregering. I valet 2014 fick SD mer än dubbelt så många mandat som i föregående val, och blev tredje största parti. Jimmie Åkesson är SD:s partiledare sedan 2005. 

Nya partibildningar hade länge svårt att få fäste i svensk politik men den bilden har luckrats upp på senare år. Inför EU-parlamentsvalet 2004 bildades det EU-kritiska Junilistan som fick nästan 15 procent av rösterna men som sedan närmast har utraderats. Feministiskt initiativ (Fi) bildades 2005 med könsmaktsordningen som främsta fråga, under ledning av den förra vänsterledaren Gudrun Schyman. Fi fick ett mandat i EU-parlamentsvalet 2014, men kom inte in i riksdagen samma år. Piratpartiet bildades 2006 med frågor som rör upphovsrätt och integritet i nya medier som enda fokus. Piratpartiet tog plats i EU-parlamentet 2009 men åkte ut efter valet 2014.

Ett viktigt inslag i det politiska livet är olika organisationer och folkrörelser. Vissa är mer eller mindre fast knutna till politiska partier, som den fackliga Landsorganisationen (LO) som har inflytande över socialdemokraternas politik.

Rättsväsen

Rättsväsendet är uppdelat i allmänna domstolar och förvaltningsdomstolar. De allmänna domstolarna – 48 tingsrätter, 6 hovrätter och Högsta domstolen – hanterar civil- och brottmål. Förvaltningsdomstolarna – 12 förvaltningsrätter (som ersatte tidigare länsrätter 2010), 4 kammarrätter och Högsta förvaltningsrätten (Regeringsrätten fram till 2011) – sköter enskildas klagomål om myndighetsbeslut. Dessutom finns specialdomstolar, som Arbetsdomstolen och Vattendomstolen.

Sverige har flera gånger fällts i internationella organ, bland annat Europarådets domstol, i ärenden som gällt individers fri- och rättigheter. I ett av de mer uppmärksammade fallen anklagade FN:s kommitté för de mänskliga rättigheterna hösten 2006 Sverige för att ha kränkt förbudet mot tortyr när två misstänkta egyptiska terrorister med amerikansk hjälp avvisades ur Sverige och fördes till Egypten 2001. Kritik riktas också mot Sverige för långa häktestider, och för att de häktade ofta hålls i isolering. 

 

Till toppen av sidan

Dela |

Politiskt system

Officiellt namn Konungariket Sverige
Statsskick monarki, enhetsstat
Statschef kung Carl XVI Gustaf (1973–)
Regeringschef statsminister Stefan Löfven (2014–)
Viktigaste partier med mandat i senaste val Socialdemokraterna 113, Moderata samlingspartiet 84, Sverigedemokraterna 49, Miljöpartiet de gröna 25, Centerpartiet 22, Vänsterpartiet 21, Folkpartiet Liberalerna 19, Kristdemokraterna 16 (2014)
Viktigaste partier med mandat i näst senaste val Socialdemokraterna 112, Moderata samlingspartiet 107, Miljöpartiet de gröna 25, Folkpartiet Liberalerna 24, Centerpartiet 23, Sverigedemokraterna 20, Vänsterpartiet 19, Kristdemokraterna 19 (2010)
Valdeltagande 85,8 % i riksdagsvalet 2014
Kommande val riksdagsval 2018
Post Värde