Sverige har stora naturresurser framför allt i form av skog, vattenkraft och järnmalm. Energikonsumtionen är hög men användningen av fossila bränslen är förhållandevis låg. Vattenkraften samt kärnkraft och biobränslen har möjliggjort en minskning av oljeimporten.

Tillgångarna av koppar, bly, zink, guld, silver och uran hör till de största inom EU. Uranbrytning förekommer dock inte.

Gruvnäringen i Bergslagen har spelat en stor roll i svensk historia i århundraden. Sala silvergruva hade sin glansperiod under 1500-talet, och Falu koppargruva producerade mest under 1600-talet. Järnmalmen i Bergslagen var också viktig. Dagens svenska gruvindustri finns i huvudsak i Norrland och domineras av två bolag. Statliga LKAB bryter järnmalm i Kiruna-Malmberget. Boliden AB utvinner främst koppar och zink, i Aitik i norra Lappland samt i Skelleftefältet och i Garpenberg i Dalarna.

Billig vattenkraft var en viktig faktor i Sveriges industriella utveckling och står fortfarande för störst andel av elproduktionen. Vattenkraft och kärnkraft tillsammans svarar för nästan 90 procent av den totala produktionen. Vindkraften byggs ut i snabb takt men utgjorde 2009 ännu bara knappt 2 procent.

Av den totala energianvändningen står elektriciteten för ungefär en tredjedel. Fossila bränslen, främst olja men även kol och naturgas, står för en dryg tredjedel. Användning av biobränslen har ökat rejält och svarar för närmare en fjärdedel om även torveldning räknas in. Bland biobränslen ingår eldning av sopor, rester från skogsbruk och skogsindustri, samt energigrödor.

Det kalla klimatet, en elkrävande industri och de långa avstånden bidrar till att Sverige har en hög energikonsumtion. Användningen av fossila bränslen är emellertid låg i ett internationellt perspektiv. Sverige strävar sedan 1970-talet efter att minska beroendet av olja, och dess andel av den totala energiåtgången har sedan dess minskat från två tredjedelar till en tredjedel. I dag används oljan i huvudsak inom transportsektorn, medan industrin till stor del använder biobränsle och värmeproduktionen klaras med elvärme och fjärrvärme. I fjärrvärmeanläggningarna används i första hand biobränslen och till viss del fossila bränslen, men även värmepumpar och spillvärme från industrin.

Efter en folkomröstning 1980 beslöt riksdagen att alla kärnkraftverk skulle vara helt avvecklade senast år 2010. Efter flera års politiska diskussioner upphävdes det beslutet 1997, men Barsebäcks reaktorer stängdes 1999 och 2005. Återstående tio kärnkraftreaktorer finns i Ringhals på västkusten samt i Forsmark och Oskarshamn vid Östersjökusten. En ny energiuppgörelse träffades 2009 och innebär att befintliga kärnkraftverk får ersättas med nya, dock utan statliga subventioner.

Elmarknaden avreglerades 1996. Detta ledde inte till lägre elpriser utan tendensen blev istället ett närmande till de högre priserna i omvärlden. Även elskatterna har höjts, och en avgift har tillkommit för att göra förnyelsebara energikällor mer konkurrenskraftiga.