Sverige har en lång tradition av yttrandefrihet och förbud mot censur. Svenskarna är sedan länge ett av de mest tidningsläsande folken i världen. Konkurrensen från digitala medier gör emellertid att andelen som läser dagstidningar sjunker snabbt.

Tre grundlagar reglerar massmediernas verksamhet. Regeringsformen slår fast den grundläggande rätten till yttrande- och informationsfrihet. Tryckfrihetsförordningen som infördes 1766 var den första i sitt slag i världen; den gällande är från 1949. Lagen hör till de mest liberala i världen på området och förbjuder censur av tryckta skrifter samt skyddar uppgiftslämnare (meddelarfriheten). Lagen reglerar också offentlighetsprincipen som ska ge fri tillgång till allmänna handlingar. Yttrandefrihetsgrundlagen tillkom 1991 med tryckfrihetsförordningen som förebild. Den reglerar yttrandefriheten i ljud- och bildmedier avsedda för en bred mottagargrupp.

Teknikutvecklingen med nya medier har lett till att regeringen tillsatt en utredning för att se om det går att ersätta tryck- och yttrandefrihetsgrundlagarna med en lag som inte är teknikberoende. Kommittén presenterade 2010 tre alternativa modeller.

Sveriges EU-inträde 1995 bidrog till nya lagar som anses nagga yttrande- och tryckfriheten i kanten. Myndigheter belägger allt fler allmänna handlingar med sekretess, ofta med hänvisning till den så kallade personuppgiftslagen (PUL) från 1998. Nya kommunikationssätt har också föranlett en ny lag om signalspaning, som efter intensiv debatt antogs 2008. Den så kallade FRA-lagen ger Försvarets radioanstalt (FRA) rätt att spana på kabelburen trafik (telefon och internet) som passerar Sveriges gränser. Kritikerna anser att lagen är integritetskränkande. Efter en lagändring i december 2009 måste FRA ha tillstånd från en domstol för att inhämta information.

Svenskarna är av tradition ett av de mest tidningsläsande folken i världen. Drygt tre av fyra personer mellan 9 och 79 år läste 2009 en dagstidning varje dag, gratistidningarna inräknade. Andelen sjunker dock snabb, främst bland unga; dagspressen utsätts för allt hårdare konkurrens från andra medier. För att möta detta har ägandet av medierna allt mer koncentrerats till stora koncerner. Tidningar som konkurrensmässigt varit i underläge på sin ort har sedan 1971 fått statligt stöd.

Sveriges största dagstidning är kvällstidningen Aftonbladet med socialdemokratisk politisk linje (358 600 exemplar på vardagar 2009). Den oberoende liberala kvällstidningen Expressen äger även GT i Västsverige och Kvällsposten i söder (Expressen/GT /Kvällsposten 291 000 ex). Oberoende liberala Dagens Nyheter (316 200 ex) och obundet moderata Svenska Dagbladet (196 900 ex) är båda riksspridda morgontidningar i Stockholm. Dagens Industri, med i huvudsak ekonomiska nyheter, hade 2009 en upplaga på 102 200 exemplar. Andra storstadstidningar är Göteborgsposten (liberal, 236 400 ex) och Sydsvenska Dagbladet i Malmö (oberoende liberal, 121 200 ex). De flesta dagstidningar har haft sjunkande upplagor, bland annat på grund av konkurrens från gratisutdelade tidningar som Metro och Stockholm City, som ägs av de ledande mediebolagen Stenbeckssfären och Bonniers.

Statligt ägda så kallade public service-bolag hade länge ensamrätten att sända radio- och TV-program i Sverige. Men sedan 1980-talet har monopolet upplösts i olika faser och Sverige har fått konkurrerande reklamfinansierad radio och television, också med internationellt ursprung via satellit och datornätet. 1991 fick privatägda TV4 rätt att finansiera sin marksända TV-kanal med reklam och två år senare tilläts reklam i privatägda radiokanaler. En övergång från analoga till digitala TV-sändningar i marknätet var genomförd 2007.

Public service-bolagen Sveriges Radio, Sveriges Television och Utbildningsradion finansierar sin verksamhet i huvudsak genom TV-licenser. Den ökade konkurrensen gör att de har fallande tittar- och lyssnarsiffror.