Jordbruket är i hög grad mekaniserat och sysselsätter bara någon procent av arbetsstyrkan. Sverige är i allt lägre grad självförsörjande på livsmedel; importen av mat är nästan dubbelt så stor som exporten. Skogsbruket är omfattande medan fisket minskat.

Den odlade jorden utgör drygt sju procent av Sveriges landareal. Förutsättningarna för odling varierar kraftigt med klimatet. I söder är växtperioden längre; här finns fler stora gårdar och spannmålsodling är vanligt. I norr är gårdarna mindre och djuruppfödning dominerar. Antalet gårdar har mer än halverats på 40 år, utan att produktionen har minskat. Det svenska jordbruket är numera vanligen ett högteknologiskt enmansföretag. Ofta kombineras själva jordbruket med skogsbruk; tre jordbruk av fyra har också skogsbruk.

De flesta bönder ägnar sig åt uppfödning av nötkreatur, svin eller fjäderfä. Mjölk är den största jordbruksprodukten. Odling av spannmål som vete, korn och råg är också vanligt.

Jordbruket skyddades tidigare av intern marknadsreglering och gränsskydd. Riksdagen beslutade om en omfattande avreglering 1990, men EU-medlemskapet 1995 medförde istället att Sverige fick anpassa sig till EUs strikt reglerade jordbrukspolitik. Inom EU har Sverige fortsatt att verka för en avreglering av jordbruket.

Böndernas ekonomiska föreningar och kooperativ äger större delen av jordbrukets förädlingsindustri. Så gott som alla mejerier är bondeägda, i spannmålshanteringen är bondekooperationen ledande och Swedish Meats svarar för merparten av all slakt.

Drygt halva Sveriges landareal är täckt av skog. Den mesta skogen är privatägd medan staten äger nästan en femtedel. Det moderna mekaniserade skogsbruket har avverkat stora delar av de gamla naturskogarna och känsliga fjällnära skogar. Under senare år har antalet nationalparker, naturreservat och andra skyddsvärda områden ökat med hjälp av nya lagar om biologisk mångfald och hållbar utveckling samt EUs program Natura 2000.

Fiskenäringen har stora problem i de flesta länder och antalet svenska fiskare nästan halverades under tio år fram till 2005. Miljöförstöring och överfiske utgör stora problem, inte minst i den känsliga Östersjön. Viktigaste fiskarter är sill, torsk, havskräfta och räkor.