Arbetslösheten i Sverige låg 2010 under genomsnittet i EU och var på väg att återhämta sig väl efter finanskrisen året innan. Sysselsättningsgraden är förhållandevis hög, vilket främst beror på den höga andelen kvinnor som arbetar. Andelen som är fackligt anslutna har minskat men ligger fortfarande på en hög nivå internationellt sett.

Arbetslösheten i Sverige låg under lång tid på en internationellt sett mycket låg nivå, men steg kraftigt i början av 1990-talet då mer än en halv miljon arbetstillfällen försvann i samband med den ekonomiska krisen. Myndigheterna genomförde olika program med vidareutbildning av arbetslösa och detta tillsammans med en ekonomisk högkonjunktur ledde till att den öppna arbetslösheten pressades ned. Trots det skapades under början av 2000-talet inte tillräckligt många nya arbeten för att få ned arbetslösheten på lika låga nivåer som före krisen. Efter en nedgång som inleddes 2005 var dock färre än 6 procent arbetslösa 2008. Den internationella finanskrisen fick därefter siffran att rusa i höjden och 2009 närmade den sig 9 procent. Därefter har den sjunkit igen, i slutet av 2010 var drygt 7 procent utan arbete. Bland ungdomar mellan 15 och 24 år räknades runt var femte som arbetslös, men nästan hälften av dem studerade samtidigt på heltid.

Svenska arbetstagare är i hög grad fackanslutna, även om andelen har minskat sedan mitten av 1990-talet. En kraftig minskning inträffade 2007, sedan den nytillträdda regeringen höjt avgifterna till fackförbund och arbetslöshetskassa. På ett år beräknades andelen anslutna falla från 77 till 72 procent.

Av de tre fackliga centralorganisationerna är Landsorganisationen (LO) störst, följd av Tjänstemännens Centralorganisation (TCO) och det betydligt mindre Sveriges Akademikers Centralorganisation (SACO). Tillsammans företräder de drygt 50 fackförbund. Det största är Kommunalarbetareförbundet med över en halv miljon medlemmar.

Arbetsgivarna organiseras i motsvarande förbund av Svenskt Näringsliv, tidigare Svenska Arbetsgivareföreningen (SAF), samt på det offentliga området av Sveriges Kommuner och Landsting och det statliga Arbetsgivarverket.

Parterna på den svenska arbetsmarknaden förhandlar sedan länge utan statlig inblandning, även om tvister kan behöva lösas med hjälp av statens medlare. På senare år har dock regeringen utövat ett starkt tryck för att få parterna att hålla sig inom bestämda ekonomiska ramar. I Sverige finns ingen statlig minimilön, den sätts istället i kollektivavtalen.