Lettland hade en livaktig marknadsekonomi med jordbruksexport under mellankrigstiden men industrialiserades på 1940-talet i den sovjetiska planekonomin. Efter självständigheten 1991 återkom marknadsekonomin och idag dominerar tjänstesektorn.

Sovjettidens industri och jordbruk i Lettland var beroende av sovjetiska råvaror och marknader. Olönsam produktion hölls igång med statssubventioner. Självständigheten gjorde slut på deta system. De marknadsreformer som genomfördes då innebar att nära hälften av industriproduktionen slogs ut på ett år, jordbruket drabbades hårt och hög arbetslöshet följde. Fri prissättning ledde till skyhög inflation 1992 och reallönerna sjönk kraftigt. De planerade privatiseringarna av industrin och jordbruksmarken gick samtidigt trögt.

I utbyte mot lån från Internationella valutafonden (IMF) genomfördes åtstramningar för att minska budgetunderskottet, bemästra inflationen och stabilisera den nya valutan, lats, som ersatt rubeln. Ekonomin började växa 1994, men då hade BNP sjunkit till under hälften av 1990 års nivå. Bankkrisen 1995 slog ut 15 banker och flera hundra tusen kunder drabbades.

Från mitten av 1990-talet ökade produktion och investeringar och inflationen sjönk. Tjänstesektorn växte. Men ekonomins omvandling ökade de sociala klyftorna. Den politiska eliten från sovjettiden fördröjde den formella privatiseringen av delar av industrin och plundrade genom luftaffärer företag på värdefulla tillgångar. Korruption och maffiavälde skapade en rik överklass, medan många lettländare gick arbetslösa.

Skatteindrivningen var länge ineffektiv men har förbättrats. 2004 sänktes bolagsskatten till 15 procent. Den informella sektorn är stor. Den privata sektorns andel av BNP har ökat från nära noll på 1980-talet till cirka 70 procent 2006. Tre fjärdedelar av arbetskraften finns inom privat verksamhet.

Sverige har varit en ledande investerare i privatiseringen i Lettland. Bankväsendet ägs till stor del av Swedbank och SEB, medan Telia Sonera är stor inom telekomsektorn. Privatiseringen av odlingsbar mark och småföretag har varit relativt framgångsrik, men utförsäljningen av bostäder och olönsamma storföretag har gått trögt. En utdragen politisk strid har omgett privatiseringen av Lattelecom, energibolaget Latvenergo, skeppsrederiet Lasco och oljetransitföretaget Ventspils Nafta.

Lettlands anpassning till EU- och NATO-medlemskap innebar ekonomiska påfrestningar och tvingade fram budgetnedskärningar. Målsättningen att införa euro 2008 uppfylldes inte, eftersom inflationen var för hög för att landet skulle klara kraven för medlemskap i valutaunionen EMU. Sedan 2005 är dock kursen på lats knuten till euron.

Tillväxten i ekonomin sjönk 1998–1999 pga finanskrisen i Ryssland. 2000 tog den fart igen och när Lettland inträtt i EU gick landet upp i täten av unionens tillväxtliga: 2004–2007 växte BNP i genomsnitt med över 10 procent om året. Riga gynnades mest av rekordtillväxten som till stor del drevs av de svenskägda bankernas billiga utlåning för konsumtion och fastighetshandel. Arbetskraftsmigration bidrog till att lönerna steg med nära 30 procent 2007 och på våren samma år steg inflationen till nära 18 procent.

Bankerna tvingades strama åt utlåningen, konsumtionsboomen bromsades, den överhettade fastighets- och byggmarknaden gick i stå och arbetslösheten ökade. Ekonomin gick i recession och BNP föll med över 10 procent sista kvartalet 2008.

I den globala finanskrisens spår tog staten över landets näst största bank, Parex. Regeringen tvingades i slutet av 2008 ta krislån på 7,5 miljarder euro från bland annat EU, IMF, Sverige och övriga Norden. För detta krävdes åtstramningar där bland annat lönebudgeten för offentliganställda minskades med 15 procent, medan moms och punktskatter höjdes. I början av 2009 tvingades den nya regeringen (se Aktuell politik) till ytterligare nedskärningar med bland annat nya lönesänkningar på 20 procent. BNP föll med 18 procent under första kvartalet jämfört med samma kvartal året innan. BNP-fallet andra kvartalet blev 18,7 procent och tredje kvartalet 19 procent. För helåret föll BNP med 18 procent. Budgetunderskottet blev 10,2 procent av BNP, sedan regeringen inte klarat långivarnas inledande krav på högst fem procents budgetunderskott.

Efter två års BNP-nedgång med sammanlagt cirka 25 procent slog ekonomin i botten, och andra kvartalet 2010 växte den med 0,8 procent jämfört med årets första kvartal. Däremot blev det minus med 2,9 procent i jämförelse med samma kvartal året innan. Tredje kvartalet 2010 växte BNP med 2,7 procent på årsbasas, den första uppgången sedan krisens början 2008. Sista kvartalet 2010 var tillväxten 3,7 procent. För helåret innebar det en BNP-minskning.

I december godkände parlamentet budgeten för 2011 med bland annat höjd moms och höjd fastighetsskatt men sänkt inkomstskatt. Underskottet beräknades stanna på 5,4 procent, och förhoppningarna om tillväxt uppfylldes under 2011. Regeringen kunde därmed avsluta låneprogrammet med EU, IMF, Sverige med flera efter att ha tagit ut 4,4 miljarder av de 7,5 miljarder euro landet beviljats.