Grönland är världens största ö med en yta på 2 166 000 kvadratkilometer, varav 81 procent täcks av inlandsis. Den isfria ytan var några år in på 2000-talet något mindre än Sverige. Grönland hör geografiskt till Nordamerika men utgör politiskt en del av Danmark, även om det har långtgående självstyre.

Öns högsta punkt, Gunnbjörn Fjeld, ligger på Östgrönland och når 3 693 meter över havet. Världens äldsta bergarter, drygt fyra miljarder år gamla, och världens äldsta spår av organiskt liv har hittats i fjordsystemet vid huvudstaden Nuuk. Ilulissat-området i Diskobukten med en enormt produktiv glaciär ca 50 mil norr om Nuuk klassades 2004 som världsnaturarv av FN-organet UNESCO. Inlandsisen kan vara upp till 3 500 meter tjock, men i genomsnitt är den bara hälften så tjock. Den utgör världens näst största sötvattensreservoar. Klimatförändringarna gör att stora delar av isen smälter allt fortare vilket kan få stora effekter på havsvattennivåer och temperaturer världen över.

Klimatet är arktiskt och subarktiskt med medeltemperaturer som varierar mellan 5 och 10 plusgrader i juli och mellan 8 och 23 minusgrader i februari. Årsnederbörden växlar från drygt 1 000 mm i söder till 230 mm i norr. Mildast är det kring fjordarna i sydväst, där det finns slätter som gör det möjligt att bedriva fåravel, men inte ens här kan det växa barrträd utan bara pil och björk. Östkusten är svårast att nå med båt eftersom den hela året är täckt av drivis som en kall ström för ned från Ishavet. Sydvästkusten hålls isfri större delen av året av en mild ström från söder, medan havsisen lägger sig längs nordvästkusten om vintern.

Sommaren 2010 smälte inlandsisen på Grönland mer än den gjort någon tidigare sommar sedan temperaturmätningarna inleddes 1873. Enligt klimatforskare blev 540 kubikkilometer is till vatten, mellan 25 och 50 procent mer än ett normalår.

Grönland hade 56 650 invånare 2007. Av dessa var 88 procent födda i Grönland och de flesta av de övriga i Danmark. Över 80 procent bor i tätorter eller byar, flest på sydvästkusten. Huvudstaden Nuuk (Godthåb) hade 14 500 invånare 2007.

Den nuvarande befolkningen härstammar från inuiter och kallar sig själva kalaallit och landet Kalaallit Nunaat (Grönländarnas Land). Inuiterna kommer ursprungligen från nordöstra Sibirien, där det ännu finns knappt 2000 kvar. Dessutom bor cirka 60 000 inuiter i Alaska och Kanada.

Det finns inga vägar mellan de grönländska samhällena utan transporter måste ske med till exempel båt, flyg, snöskoter eller hundsläde. Alla städer har små flygplatser och dessutom finns tre platser som kan ta stora flyg: Kangerlussuaq mitt på västkusten, Narssarssuaq i söder och Thule Air Base (Pituffik) i norr.

Det moderna skolväsendet motsvarar det danska men med grönländska som undervisningsspråk. Danska läses som första och engelska som andra främmande språk. Det finns gymnasier, en folkhögskola, yrkesskolor och ett litet universitet i Nuuk, men många grönländare studerar i Danmark.

Grönland har ett förlag som ger ut både skönlitteratur och fackböcker, och det finns ett levande konst- och musikliv både i Nuuk och i de mindre städerna. I Nuuk finns Landsbiblioteket, Landsarkivet och Grönlands Nationalmuseum som fått överta en stor del av Danmarks Nationalmuseums grönländska samling. Ett stort kulturhus, finansierat av pengar från Norden, invigdes i Nuuk 1997.

Två tidningar utkommer varje vecka: Sermisiaq och Atuagatliutit/Grønlandsposten (AG) som har utkommit kontinuerligt sedan 1861. Dessutom finns Grönlands Radio och TV som dock hämtar de flesta av sina program från Danmark.

Historia

Inuiterna vandrade in till Grönland västerifrån i flera stora omgångar från 2 500 f Kr, men förfäderna till de inuiter som lever på ön i dag kom först på 1200-talet e Kr. Redan vid slutet av 900-talet hade fjordtrakterna längst i söder och fjordarna innanför det nuvarande Nuuk bebyggts av norska och isländska bönder. Det var härifrån Amerikas fastland upptäcktes år 1000 och undersöktes av flera expeditioner. När nordbornas koloni var som störst hade den över 3 000 invånare med kyrkor och kloster och från 1124 en biskop. 1261 underställdes kolonin den norske kungen och följde sedan med Norge in i unionen med Danmark. Under 1400-talet försvann nordborna från Grönland. Varför vet man inte med säkerhet, men man vet att nordbor och inuiter hade kontakt med varandra.

År 1721 koloniserades Grönland igen av Danmark-Norge. Missionären Hans Egede slog sig ned vid Nuuk och handelsmän följde efter. När Norge skildes från Danmark 1814 efter Napoleonkrigen förblev Grönland danskt.

Under andra världskriget stod Grönland under amerikanskt beskydd och spelade en viktig roll för flygförbindelserna mellan USA och England. 1951 ingicks ett försvarsavtal mellan Danmark och USA. Inom ramen för militäralliansen NATO fick USA rätt att ha baser på Grönland. Särskilt Thulebasen på nordvästkusten fick stor betydelse som bas för det strategiska bombflyget och sedan som den viktigaste radaranläggningen för att varna USA för missilanfall. Thulebasen blev också den viktigaste stationen för kommunikation med spaningssatelliter. Den lilla lokalbefolkningen tvångsflyttades 11 mil norrut där en ny by, Qaanaaq, byggdes.

Efter kriget var det ohållbart att upprätthålla Grönlands status som dansk koloni. 1953 blev Grönland danskt amt (län) och en snabb samhällsutveckling följde utan att grönländarna riktigt hann anpassa sig. Det fick många negativa sociala och ekonomiska konsekvenser. Ett försök att förbättra situationen var att ge grönländarna större ansvar för beslutsfattandet. 1979 fick grönländarna inre självstyre, ”hjemmestyre”. Den danska monarken skulle fortsätta att vara statsöverhuvud och Danmark skulle även framöver sköta utrikes- och försvarspolitik, rättsväsen, myntväsen samt administrationen av naturtillgångar. Alla övriga områden skulle övergå till grönländarna, men med oförändrat ekonomiskt stöd från Danmark.

Sedan dess har administrationen av naturtillgångar flyttats till Grönland (dock med delad äganderätt), och Grönland har gradvis byggt upp ett avgörande inflytande över de delar av Danmarks utrikes- och säkerhetspolitik som rör Grönland. Som en del av Danmark kom Grönland med i EG 1973 men hjemmestyret höll en egen folkomröstning 1983, och 1985 lämnade Grönland EG, den hittills enda region som gjort så. Grönland slöt istället ett avtal om tullfri export till EG som även gick med på att betala för ett begränsat fiske i grönländska vatten.

Politik

Grönlands intressen på riksnivå övervakas av de två grönländska ledamöterna i det danska folketinget samt grönländska rådgivare både i stats- och utrikesdepartementen. Dessutom har Grönland ett kontor i Köpenhamn samt representanter vid den danska ambassaden i Bryssel.

Landsstyret är Grönlands regering, och landstinget är Grönlands parlament med 31 medlemmar. Val till landstinget hålls vart fjärde år. Landsstyret tillsätts av majoriteten i landstinget. Grönland är uppdelat i 18 kommuner.

Det socialdemokratiska Siumut har av tradition varit största parti och utgjort stommen i alla regeringar sedan 1979. Partiledare är en handelsman från Nordgrönland, Hans Enoksen.

Tre år efter valet 2002 utlyste Hans Enoksen nyval, vilket motiverades med att Siumut och koalitionspartiet, det socialistiska Inuit Ataqatigiit (IA), inte kunde komma överens om budgeten. Bakgrunden till oenigheten var dock interna problem i Siumut; en allvarlig tvist pågick bland partimedlemmarna sedan det avslöjats att två socialdemokrater hade använt statliga pengar till fester med alkohol och kvinnor.

Efter valet kunde Siumut, som behöll sina 10 mandat, åter bilda regering med IA, men 2007 lämnade IA koalitionen efter oenighet kring ett lagförslag om räkfångsterna. IA ville inte gå med på att mäta räkfångsterna efter värde istället för vikt. Siumut bildade då regering med borgerliga Atassut.

En av de stora politiska frågorna på Grönland är ökat självstyre eller inte. IA strävar i princip efter full självständighet, medan frågan delar Siumut i två läger. Atassut och socialliberala Demokraterne vill bevara förbindelsen till Danmark och prioriterar ekonomin. Grönländarna själva vill enligt opinionsmätningar gärna ha mer självstyre, men inte på bekostnad av sämre levnadsstandard, vilket kan bli fallet om man förlorar det ekonomiska stödet från Danmark.

Eftersom hjemmestyret ansvarar för i stort sett alla frågor som rör Grönland internt, handlar självstyredebatten främst om två saker: exklusiv äganderätt till naturtillgångar på grönländskt territorium och en mer självständig utrikes- och säkerhetspolitik.

I en folkomröstning i slutet av 2008 antog grönlänningarna ett förslag om ökat självstyre. När förslaget trädde i kraft den 21 juni 2009 blev grönländskan officiellt språk, grönlänningarna blev erkända som folk ur ett folkrättsligt perspektiv och de fick rätt till de naturtillgångar som kan finnas under den grönländska landmassan. Grönland ska också på sikt ta över ansvaret för fler av de verksamheter som Danmark sköter idag, t ex polis, rättsväsende och kustbevakning.

Inför övergången till ökat självstyre utlyste landsstyrets ordförande Hans Enoksen nyval till landstinget i början av juni. Hans socialdemokratiska Siumut förlorade då makten till vänsterpartiet IA, som vann en historisk jordskredsseger och nästan fördubblade sin andel av väljarkåren. IA fick 43,7 procent av rösterna mot Siumuts 26,5 procent. IA fördubblade sitt mandatantal och tog 14 - åtta gick till kvinnor - av landstingets 31 platser. Partiledaren Kuupik Kleist förklarade att han ville bilda en bred koalition men utan Siumut. IAs seger ansågs bero bland annat på att Siumut-regeringen kopplats till korruptionsskandaler och att IA betonar grönländsk självständighet mer än Siumut.

Vid en högtidlig ceremoni i Nuuk på nationaldagen den 21 juni 2009 överlämnade Danmarks drottning Margrethe den nya självstyrelselagen till landstingets talman Josef Motzfeldt och därmed till det grönländska folket. Landsstyrets ordförande Kuupik Kleist talade om en ny era i landets historia. Förändringen innebär att Grönland självt kan bestämma om självständighet från Danmark.

Ekonomi

Grönlands bruttonationalprodukt (BNP) per invånare uppgår till två tredjedelar av den danska. Men levnadskostnaderna är högre än i Danmark så den materiella levnadsstandarden är uppskattningsvis närmare hälften av den danska. Ekonomin domineras av den offentliga sektorn. Danmark ger ett årligt bidrag på drygt 3 miljarder danska kronor till Grönlands ekonomi vilket motsvarar nästan hälften av de offentliga utgifterna.

Grönlands viktigaste inkomstkälla är räkfisket. Räkor utgör omkring hälften av exporten. Andra exportprodukter är krabbor, fisk och fiskeprodukter, skinn och pälsar samt frimärken. De minskande fångsterna har gjort att allt fler grönländare söker sig till städerna, vilket skapar nya sociala och ekonomiska problem. 2006 var arbetslösheten 12 procent.

Handel, transporter och service är stora sektorer inom ekonomin. Det finns en stor potential för vattenkraft som nu har börjat utnyttjas. Det finns också stora, ännu oexploaterade tillgångar på till exempel sötvatten, olja, järn och en rad andra metaller och mineraler. 2004 öppnades en ny guldgruva i sydligaste Grönland. 2008 öppnades åter zinkgruvan Black Angel som varit stängd sedan 1990.

Övriga näringar av betydelse är byggnadsverksamhet, hantverk, skeppsbygge, får- och renskötsel samt jakt.

Turismen växer snabbt. Mellan 1993 och 2002 ökade antalet turister från 5 000 till 32 000. Det som lockar besökarna är kryssningar längs den spektakulära kusten, fjällvandring, fiske, jakt, skidåkning och hundspannskörning.

Texten uppdaterad 20 januari 2012 | Till toppen av sidan