Den brittiska kronkolonin Gibraltar ligger på och omkring Gibraltarklippan. Denna är belägen på en smal halvö, som sträcker sig söderut från Spaniens sydvästra kust mot Marocko på andra sidan av Gibraltarsundet. Gibraltars yta är 6,5 kvadratkilometer.

Kolonin hade 2008 cirka 28 000 invånare. Två tredjedelar av invånarna har medborgarskap i Gibraltar och är därmed även brittiska medborgare. De är av blandat ursprung och härstammar från britter, spanjorer och andra folk vid Medelhavet. I kolonin lever också en brittisk minoritet samt ett antal marockanska gästarbetare. Till vardags talar de flesta spanska, men engelska är officiellt språk. Majoriteten är katoliker.

Spanien förlorade Gibraltar till en brittisk-nederländsk styrka 1704, under spanska tronföljdskriget. Vid freden i Utrecht 1713 blev Gibraltar brittiskt. 1963 startade Spanien en kampanj i FN för att återfå Gibraltar. I enlighet med en FN-resolution, som föreskrev att hänsyn skulle tas till vad kolonins befolkning ville, ordnade Storbritannien en folkomröstning 1967. En överväldigande majoritet röstade för att behålla den brittiska överhögheten. Denna attityd har stärkts av spanjorernas försök att ta över kolonin, vilket inte betyder att gibraltarborna vill vara britter. De har istället utvecklat en egen identitet. 2001 diskuterade Storbritannien och Spanien ett förslag som gick ut på att dela kronkolonin sinsemellan. Länderna kunde inte enas men Gibraltars regering höll ändå en folkomröstning i frågan 2002, där 99 procent röstade nej till delat styre.

Storbritannien har lovat att inte underställa Gibraltar någon annan stats suveränitet i strid med befolkningens önskemål. Självständighet för Gibraltar skulle dock kräva samtycke från Spanien. Detta slås fast i den nya författningen från 2007 som ersatte den gamla från 1969. Den nya konstitutionen, som godkändes i en folkomröstning i november 2006, ger kronkolonin mer självbestämmande än tidigare. Gibraltar har självstyre på alla områden utom försvars- och utrikespolitik.

Den brittiska monarken företräds i kolonin av en guvernör. Gibraltar har en egen regering och ett eget parlament, som med den nya konstitutionen får bestämma sin egen storlek.

Gibraltars status har varit ett ständigt tvisteämne mellan Storbritannien och Spanien. Efter påtryckningar från EU inleddes i december 2004 trepartssamtal om territoriet mellan Spanien, Storbritannien och Gibraltar. Tidigare hade Spanien vägrat låta Gibraltar vara med i samtalen på lika villkor. I september 2006 undertecknade parterna ett avtal där Spanien förband sig att förenkla gränsövergångarna mellan Gibraltar och Spanien. Spanien lovade också att förbättra telefonförbindelserna med den brittiska kolonin. Dessutom tilläts direktflyg mellan Gibraltar och Spanien samt andra europeiska länder. Tidigare tillät den spanska regeringen enbart direktflyg mellan Storbritannien och Gibraltar. Flygtrafiken återupptogs i december 2006 efter 27 år. Storbritannien ska enligt avtalet betala ut innestående pensioner för de spanska arbetare som tvingades lämna Gibraltar då Spaniens diktator Francisco Franco stängde gränsen 1969. Frågan om självständighet togs inte upp i samtalen.

Premiärminister Peter Caruana och Gibraltars socialdemokrater (Gibraltar Social Democrats, GSD) har styrt kolonin sedan 1996. Partiets väljarstöd minskade dock till 49 procent i parlamentsvalet i oktober 2007. Huvudmotståndaren Gibraltars socialistiska arbetarparti (Gibraltar Socialist Labour Party, GSLP) fick 32 procent av rösterna och dess samarbetspartner Liberala partiet (Liberal Party, LIB) erhöll 14 procent.

Valet i december 2011 ledde till en seger för Socialistpartiet och Liberalerna som vann nästan 49 procent av rösterna och tio av de 17 mandaten. Fabian Picardo tog över som ny regeringschef den 9 december.

Med låga skatter och i vissa fall skattefrihet för utländska bolag och privatpersoner har Gibraltar byggt upp ett finansiellt centrum, som står för runt en fjärdedel av kolonins bruttonationalprodukt (BNP). EU-kommissionen har dock fastslagit att Gibraltars skattebefrielse är olaglig, då den snedvrider konkurrensen på EU-marknaden. 2005 beslutade EU-kommissionen att Gibraltar kunde fortsätta med skattefrihet för omkring 8 500 bolag till december 2010. Fram till dess beordrades Gibraltars regering att införa ett nytt skattesystem.

I övrigt baseras ekonomin på turism, brittiska bidrag, fartygsreparationer, transithandel, internetspel och viss industri. Turistindustrin har vuxit snabbt sedan början av 1990-talet. Gibraltar tar emot omkring 7,8 miljoner besökare om året. De allra flesta kommer landvägen och stannar en dag. Gibraltar saknar jordbruksmark och naturresurser, vilket gör territoriet helt beroende av import av livsmedel och olja.

Texten uppdaterad 20 januari 2012 | Till toppen av sidan