Frankrike är med sina drygt 63 miljoner invånare en av Europas folkrikaste stater. Till detta kan läggas 2,5 miljoner franska medborgare bosatta i landets utomeuropeiska områden. Från 1960-talet har omfattande invandring ägt rum, inte minst från Nordafrika. Franska är ett av de stora världsspråken.

Befolkningstillväxten i Frankrike var länge långsammare än i flertalet europeiska länder. Efter andra världskriget vidtogs åtgärder för att uppmuntra barnafödandet, vilket bidrog till höjda födelsetal. Frankrike är i dag ett av de EU-länder där kvinnorna föder flest barn. Trots det ökar pensionärernas andel av befolkningen.

Fransmännen är ättlingar till en lång rad folk: som kelter, iberer, ligurier och greker i söder och germanska stammar norrifrån, som franker, alemanner och goter. Frankrike betyder frankernas rike.

Inflyttning från andra europeiska länder, inte minst Italien, Portugal och Spanien, har förekommit länge. Sedan 1960-talet har stora grupper invandrat från forna franska kolonier, främst i Nordafrika. Bland de senare finns förutom araber och berber också ett stort antal judar. Frankrike har i dag, med runt en halv miljon judar, världens tredje största judiska befolkning.

Lagen förbjuder staten att samla information om etnicitet, ras och religion, men runt en femtedel av befolkningen beräknas ha sentida rötter i något annat land.

I Frankrike gällde i århundraden ”jordens rätt” och inte ”blodets rätt”, vilket innebär att den som var född i Frankrike blev fransk medborgare. Efter en lagändring 1993 blir barn födda av invandrarföräldrar medborgare först i vuxen ålder, och under förutsättning att de bott minst fem år i landet.

Mot bakgrund av växande invandrarfientlighet under 1990-talet har reglerna för asylsökande också skärpts och allt fler asylsökande har avvisats. Arbetskraftsinvandring har blivit lättare för högutbildade men svårare för andra, och reglerna för anhöriginvandring har stramats åt. Sedan 2007 måste anhöriga ha kunskaper i franska språket och ”franska värderingar” för att få uppehållstillstånd. En intensiv debatt om franska värderingar och fransk identitet har förts på senare år och delvis tagit sig uttryck i kritik mot vad som uppfattats som ofranskt (se vidare Religion).

Situationen för romer och resande uppmärksammades när regeringen 2009 och 2010 drev ut uppemot 20 000 människor som hade sitt ursprung främst i Bulgarien och Rumänien (se Kalendarium). De uppskattningsvis 400 000 franska medborgare som är romer eller resande riskerar inte utvisning, men många av dem lever under svåra förhållanden.

Franska, som tillhör den västromanska gruppen av den indoeuropeiska språkfamiljen, är Frankrikes officiella språk. Det finns sju större regionala språk i landet (se nedan), och totalt runt 75 språk om man även räknar de tungomål som talas i franska områden i andra världsdelar.

Det uppskattas att bara omkring hälften av Frankrikes invånare talade franska vid slutet av 1700-talet, och kanske tre fjärdedelar i slutet av 1800-talet. En bra bit in på 1900-talet var det fortfarande många som talade ett regionalt språk, om än allt oftare vid sidan av franska. I dag beräknas omkring 5 miljoner tala något regionalt språk, men intresset för att hålla dem vid liv ökar.

Franska myndigheter höll länge och hårdnackat fast vid att alla franska medborgare skulle tala franska. Man hänvisade till den artikel i författningen som säger att ”Republikens språk är franska” och till att landets enhetliga struktur kunde hotas om minoritetsspråken skulle tillåtas i offentliga sammanhang. Efter många års het språkdebatt beslutade nationalförsamlingen dock 2008 att i grundlagen erkänna de regionala språken som en del av det franska kulturarvet. Lagstiftning till skydd för nationella minoriteter saknas dock fortfarande, och att frågan är känslig var tydligt när Franska akademien rasade över ”en attack mot den franska nationella identiteten”.

Uppskattningarna av hur många i Sydfrankrike som talar olika dialekter av occitanska varierar mellan en halv miljon och tre miljoner. Upp till en miljon behärskar alsaciska, en tysk dialekt som talas i Alsace. Flera språk talas enligt uppskattningar av upp till 200 000: det keltiska språket bretonska i Bretagne, baskiska vid gränsen mot Spanien i sydväst, katalanska i Roussillon och korsikanska, som är nära släkt med italienska, på Korsika. En mindre grupp vid gränsen mot Belgien i norr talar flamländska.