De spanska städerna Ceuta och Melilla vid den nordafrikanska kusten omges av marockanskt territorium. Ceuta ligger vid Gibraltar sund, medan Melilla återfinns på en udde längre österut, några mil från Algeriets gräns. Medelhavsklimat råder i området och medeltemperaturen är 17 grader.

Väster och öster om Melilla ligger två små spanska ögrupper nära kusten samt, på en halvö, fortet Peñón de Vélez de la Gomera. De fem områdena har en sammanlagd yta på 31 kvadratkilometer. Ceutas invånarantal uppgick enligt officiell statistik i januari 2012 till 76 981 personer, medan 76 399 personer bodde i Melilla. De som är födda i någon av städerna är spanska medborgare. Befolkningen är till övervägande del spansk medan mindre än en tredjedel är berber och araber. Spanska är officiellt språk. De flesta européer är romerska katoliker och de flesta nordafrikaner är muslimer. Det finns också en liten judisk koloni. En del av den högre utbildningen sker i samarbete med Granadas universitet.

Ceuta, med en mycket gammal hamn och muromgärdad stadskärna, ockuperades av Portugal 1415 och tillföll Spanien 1580. Staden var länge militärt och administrativt centrum för det spanska protektoratet i norra Marocko. Redan 1497 hade spanjorerna tagit kontroll över Melilla. När Marocko blev självständigt 1956 behöll Spanien både Ceuta och Melilla. Sedan dess har Marocko gjort anspråk på de fem spanska territorierna, vilket ansträngt de spansk-marockanska förbindelserna.

Folkliga krav på ökat självstyre har lett till demonstrationer och oro i de två städerna. Dessutom orsakade en spansk utlänningslag 1985 spänningar mellan spanjorer och nordafrikaner. Muslimer utan spanskt medborgarskap fruktade massutvisning och våldsamheter följde med polisingripanden och dödsoffer. Den spanska regeringen tvingades mildra lagens effekter och lovade ekonomiska och sociala förbättringar i Ceuta och Melilla.

De två städerna fungerade som frihamnar till 1986, då Spanien blev medlem i dåvarande EG. Som EU-territorier har Ceuta och Melilla idag vissa skatteförmåner liknande dem på bland annat Kanarieöarna. Efter några år med inrikespolitiska tvister godkände det spanska parlamentet 1995 ett förslag om självstyre för de båda städerna. I Melilla accepterades självstyret allmänt men i Ceuta möttes det med utbrett missnöje. Det spanska beslutet fördömdes av Marockos regering.

Den nya ställningen som ”autonoma städer” ledde till att det inrättades valda lagstiftande råd med vardera 25 ledamöter i både Ceuta och Melilla. Städernas lokala organ fick större inflytande över offentliga arbeten, handel och turism. Den verkställande makten utövas av en vald borgmästare och en representant för Spanien. Ceuta och Melilla sänder i sin tur representanter till parlamentet i Madrid.

Förhållandet mellan Spanien och Marocko har sedan 1990-talet till stor del dominerats av frågan om illegal immigration via Ceuta och Melilla. Människor från Marocko, andra delar av Afrika och Asien försöker ta sig in i städerna för att komma in i EU. Dubbla stängsel med bland annat taggtråd har satts upp längs gränserna mot Marocko för att hindra detta. Dödsoffer har flera gånger skördats vid gränsen. Hösten 2005 försökte över 1 000 afrikaner forcera stängslet, och minst elva personer dödades.

För första gången sedan 1981 besökte en spansk premiärminister 2005 Ceuta och Melilla, och hösten 2007 anlände kung Juan Carlos för det första besöket av en monark på 80 år. Mottagandet blev översvallande, men Marocko fördömde besöket och kallade tillfälligt hem sin ambassadör i protest. En ny kontrovers utbröt hösten 2010, när ett besök gjordes av dåvarande spanske oppositionsledaren Mariano Rajoy – som sedan blev Spaniens premiärminister i november 2011.

En stor del av Ceutas och Melillas yta utgörs av spanska militärbaser. Städerna förfogar över ytterst lite jordbruksmark och det mesta av maten måste importeras. Fisk är dock ett undantag. Mycket sardiner och ansjovis fångas och en stor del av fångsten säljs i frusen eller konserverad form utanför Spanien.

Viktigare för ekonomin är dock hamnarna, en växande turism och den legala och illegala handeln över den marockanska gränsen. En del småindustrier finns, bland annat ett bryggeri i Ceuta.

Texten uppdaterad 08 mars 2012 | Till toppen av sidan