Åland intar en särställning i republiken Finland. Det är inte ett län utan ett landskap med visst inre självstyre. Åland består av över 6 000 öar, holmar och skär. Landytan är 1481 kvadratkilometer och befolkningen uppgick den 1 januari 2011 till 28 000 personer. Omkring två tredjedelar bor på huvudön Fasta Åland.

Så gott som alla ålänningar talar svenska och enligt lag ska Åland bevaras svenskspråkigt. Endast engelska är obligatoriskt främmande språk medan finska och andra språk kan väljas frivilligt.

Åland var redan under forntiden svenskspråkigt och under vikingatiden ett av Nordens tätast befolkade områden, med omfattande handelsförbindelser med grannarna. När Finland avträddes till Ryssland efter 1808–1809 års krig följde Åland med, men trots att Ryssland enligt det s k Ålandsservitutet inte fick befästa Åland uppfördes en stor fästning i Bomarsund. Den intogs dock och sprängdes 1854 av en engelsk-fransk flottstyrka och enligt ett fredsavtal i Paris två år senare skulle Åland vara demilitariserat.

Ryska revolutionen 1917 gav Åland nytt hopp om anslutning till Sverige. Finlands regering förklarade att Åland tillhörde Finland, men ålänningarna krävde självbestämmande. Kraven stöddes av Sverige men avvisades av Finland, som dock 1920 gav Åland visst självstyre.

Nationernas Förbund beslöt 1921 att Åland inte borde avskiljas från Finland men att garantier borde skapas för att bevara svenskheten på Åland och ögruppens neutralitet. Finland och Sverige accepterade beslutet. Ålandsservitutet ersattes av Ålandskonventionen om ögruppens demilitarisering och neutralisering. På 1930-talet ville Finland revidera konventionen, vilket Sverige godtog. Ålänningarna själva och Sovjetunionen avvisade dock planerna och den svenska regeringen var oenig om ändringarna skulle godtas eller inte.

Under andra världskriget byggde Finland befästningar på Åland. I fredsfördraget mellan Finland och Sovjetunionen 1947 bekräftades på nytt Ålands demilitarisering. En följd av Ålands särskilda ställning är att ålänningar är befriade från värnplikt.

Åland hade 1945 åter begärt att få ansluta sig till Sverige, som dock inte ville riva upp beslutet om Finlands suveränitet över Åland.

År 1951 fick Åland en ny självstyrelselag med utökade garantier för att svenska språket och kulturen skulle bevaras. Ålands särställning stärktes ytterligare 1993 och landskapet fick större ekonomisk frihet. Lagen gav Åland rätt att ställa sig utanför avtal mellan Finland och främmande nationer. En separat folkomröstning hölls därför 1994 för att avgöra om Åland skulle ansluta sig till EU tillsammans med Finland. En majoritet var för en anslutning men i medlemskapsförhandlingarna genomdrev Finland, på ålänningarnas begäran, att Åland i likhet med Kanarieöarna skulle vara ett eget skatteområde inom EU. Självstyret ger också Åland rätt att stifta lagar inom hälso- och sjukvård, utbildning, kultur, kommunikationer och polisväsendet.

Finland representeras på Åland av en landshövding, som utses av Finlands president i samråd med talmannen i det åländska ”parlamentet”, lagtinget. Detta har 30 platser och ledamöterna väljs för fyra år. Åland väljer också en representant till Finlands riksdag, vilken i regel ansluter sig till Svenska folkpartiets riksdagsgrupp.

Självstyrets verkställande makt ligger hos landskapsregeringen (tidigare landskapsstyrelsen) som leds av lantrådet och har dominerats av borgerliga koalitioner. Åländsk center har av tradition varit ett parti stött av lantbrukare. Frisinnad samverkan (fs) är ett moderat konservativt parti. De liberala partiet heter Liberalerna på Åland, och 1987 bildades ett annat mittenparti, Obunden samling, av bland annat icke partianknutna ledamöter. Partiet har haft nära samarbete med fs. Det enda vänsterpartiet, Ålands socialdemokrater, har oftast befunnit sig i opposition. Inför lagtingsvalet i oktober 2003 bildade bland andra förre centerpolitikern Anders Eriksson ett nytt politiskt parti, Ålands framtid, som förespråkar åländsk självständighet.

I senare års valrörelser har livliga debatter förts om bland annat EU-regler för jakten på sjöfågel och de stora fiskodlingarnas miljöpåverkan. Ålands möjligheter att påverka frågor inom EU har ofta debatterats. Regeringen i Helsingfors har varit negativ till att låta Åland föra sin egen talan i Bryssel i de frågor där Åland har rätt att lagstifta.

Inför lagtingsvalet hösten 2007 hade Socialdemokraterna utsatts för en del kritik i åländska massmedier, bland annat att dess företrädare ofta uteblivit från lagtinget. Stödet för partiet rasade från 19 till cirka 12 procent och hälften av de sex mandaten förlorades. Oppositionen, Liberalerna, ryckte fram från 24 till 32,6 procent och Åländsk center förlorade för första gången positionen som största parti. Tack vare uppgången till 10 mandat utsågs Liberalernas ledare Viveka Eriksson till landskapets första kvinnliga lantråd. Hon bildade regering tillsammans med centern.

Lagtingsvalet i oktober 2011 blev en svår förlust för regerande Liberalerna, som gick tillbaka från 10 till 6 mandat och beslöt gå i opposition. Det andra regeringspartiet, Åländsk center, miste ett mandat men blev ändå största parti i valet med 7 ledamöter i lagtinget. Störst framgång hade Socialdemokraterna, som fördubblades från 3 till 6 mandat. Obunden samling fick 4 mandat, Moderaterna 4 och Ålands framtid 3. Socialdemokraternas ordförande Camilla Gunell blev ny regeringschef, lantråd, för en koalition med Socialdemokraterna, Centern, Moderaterna och Obunden samling.

Efter en lång tids påtryckningar fick Åland i slutet av 2010 rätt att ständigt ha sin egen flagga hissad tillsammans med Finlands och EUs vid Finlands EU-representation i Bryssel. Det var den finländske utrikesministern Alexander Stubb som gav sin välsignelse till ålänningarnas önskan. Åland sade ja till EU i folkomröstning 1994 men medlemskapet har en del undantag, till exempel när det gäller den så kallade hembygdsrätten, att endast personer bosatta på Åland får äga mark och fastigheter eller driva företag där. 

Jordbruk med boskapsskötsel var länge huvudnäring på Åland. Östersjöfisket är av viss betydelse, liksom fiskodling, och sjöfarten är viktig. Sedan ögruppen blivit ett populärt resmål för främst svenskar har turist- och servicenäringen expanderat kraftigt. Färjetrafiken till åländska hamnar ökade avsevärt 1999, när EU avskaffade den skattefria försäljningen ombord på fartyg mellan EU-länder. Eftersom Åland står utanför EUs skatteområde kunde taxfreeförsäljningen fortsätta på de fartyg som går till åländsk hamn. Ett bakslag kom dock 2008, sedan EU motsatt sig snusförsäljning ombord på åländska färjor. Åland har högre BNP per capita än något av de finska länen, och arbetslösheten var 2007 mindre än två procent, lägst i EU.

Texten uppdaterad 20 januari 2012 | Till toppen av sidan