Landguiden - Länder i fickformat från Utrikespolitiska Institutet

  1. Logga in
  2.  
  3.  
  4. Avbryt
  5. Glömt lösenord? Skapa en inloggning

Religion

Trots att Syrien är starkt dominerat av islam och religiösa frågor har spelat stor roll för landets politik, har staten formellt varit sekulär (icke-religiös) ända sedan självständigheten 1941. Majoriteten av araberna liksom flertalet kurder tillhör islams huvudriktning sunni.

Syrien är jämte Libanon det enda arabland som inte har islam inskrivet som statsreligion i författningen. Dock måste statschefen enligt författningen vara muslim. Islamisk lag ska enligt grundlagen vara ”en huvudsaklig källa för lagstiftning”, men den har i praktiken främst tillämpats för muslimer i mål som rör familjefrågor (se Politiskt system).

Sunnimuslimska araber är Syriens största etnisk-religiösa grupp. Före kriget utgjorde de ungefär två tredjedelar av befolkningen. Tillsammans motsvarade de arabiska och kurdiska sunnimuslimerna ungefär tre fjärdedelar av landets befolkning. Den styrande minoriteten, alawiterna (se Befolkning) har en egen tolkning av islam. Alawiterna säger själva att de bekänner sig till shiaislam, men historiskt sett har många konservativa sunnimuslimer betraktat dem som kättare och även shiamuslimer har tagit avstånd från dem. 

I Syrien finns också ”vanliga” shiamuslimer (så kallade tolvshia eller imamishia) och flera andra minoriteter som har starka band till shiaislam. Störst av dessa grupper är druserna som bekänner sig till en religion som är en sammansmältning av islam, kristendom och folkliga trosföreställningar. Till denna grupp hör också ismailiter.

Andra religioner

Det finns också en mycket liten minoritet yazidier bland de kurdisktalande grupperna in nordöst. Det är en liten särpräglad religion som annars främst finns i Irak och Kaukasus.

Historiskt sett fanns också en judisk minoritet i Syrien, men de flesta judar har nu lämnat landet för Israel eller USA då svåra spänningar har uppstått mellan judar och araber till följd av konflikten mellan Syrien och Israel om Golanhöjderna som Israel ockuperade 1967.  År 2014 uppskattades antalet judar till färre än 20 stycken.

Idag finns en lång rad kristna katolska och ortodoxa trosriktningar i Syrien; därutöver finns maroniter, protestanter och assyrier/nestorianer. Under det osmanska styret (se Äldre historia) konverterade många kristna till islam eftersom det kunde vara fördelaktigt både socialt och ekonomiskt. Många kristna har i modern tid emigrerat till Europa eller Nord- och Latinamerika. Från att under tidigt 1900-tal ha utgjort ungefär en åttondel av Syriens invånare, hade andelen kristna sjunkit till närmare en tjugondel före kriget. Jehovas vittnen förbjöds 1964.

Ökande motsättningar

Religionsfriheten respekterades i stort sett före det inbördeskrig som utbröt 2011, även om det fanns problem med religiösa motsättningar inom politiken och offentlig diskriminering i vissa sammanhang. Många syrier var mycket stolta över landets religiösa mångfald före 2011 och ville – även om de var medvetna om att det fanns problem under ytan – framhålla Syrien som ett positivt exempel på religiös samlevnad.

Intresset för islam ökade under åren före kriget. Det syntes bland annat genom att allt fler flickor använde sjal, och att allt fler syrier deltog i fredagsbönen. Regimen såg sunni-islamistiska strömningar som ett hot och moskéerna övervakades av säkerhetstjänsten. För att ta initiativet från islamisterna ökade regimen sitt stöd till moderata former av sunni-islam och en rad nya moskéer byggdes. Under 2008, och i ökande takt från sommaren 2010, slog regimen till mot radikala islamiska yttringar, särskilt vid universiteten, och omplacerade eller avskedade lärare samt förbjöd kvinnliga elever att bära heltäckande slöja.

Den konflikt som utbröt 2011 fick snabbt religiösa förtecken, med spänningar särskilt mellan sunnimuslimer och alawiter. De flesta religiösa minoriteter stödde regeringen medan oppositionen stöddes framförallt av sunnimuslimer. När krisen började utvecklas till en väpnad konflikt under hösten 2011 och våren 2012 vann sunnitiska islamistgrupper i inflytande bland rebellerna, medan sekulära eller religiöst toleranta grupper försvagades. Idag framstår konflikten som ett religiöst inbördeskrig och den religiösa samexistens som rådde före 2011 har rasat samman, även om situationen skiljer sig i olika delar av landet. Många blandade områden har rensats på avvikande och befolkningen har flytt till områden som domineras av den egna religiösa gruppen.
Syriens sunnimuslimer har drabbats värst av kriget, särskilt på grund av regeringens bombangrepp och det faktum att det främst är i sunnitiska områden som kriget har utspelat sig. 

Även om regeringssidan officiellt är sekulär och stöds också av vissa sunniter domineras militärens specialförband av alawiter och armén får hjälp av shiitiska islamister från Irak och Libanon. Många civila oppositionsgrupper fortsätter att predika religiös samlevnad, men inom den väpnade rebellrörelsen är sunnitiska islamister nu starkast (utom bland kurderna) och fientligheten mot alawiter och shiamuslimer tycks mycket stark. Religiösa minoriteter har i flera fall utsatts för massakrer och fördrivningar av rebellgrupper. De mest extrema sunnitiska islamisterna, som anhängare av al-Qaida och Islamiska staten, beskriver alawiter som avfällingar från islam och avrättar dem om de tas till fånga.

 

Till toppen av sidan

Dela |
Post Värde