Landguiden - Länder i fickformat från Utrikespolitiska Institutet

  1. Logga in
  2.  
  3.  
  4. Avbryt
  5. Glömt lösenord? Skapa en inloggning

Kalendarium 2011–2014

OBS! Detta kalendarium gör inte anspråk på att täcka allt som hänt i Syrien de senaste åren utan omfattar ett urval händelser. Krigshandlingar och andra våldsdåd nämns som regel inte. Om du anser att något viktigt fattas får du gärna höra av dig till info@ui.se.

2011

Mars

De folkliga protesterna mot auktoritära regimer som spridit sig genom arabvärlden i början av 2011 leder till demonstrationer även i Syrien. Små manifestationer sker bland annat i Damaskus, men det är först när demonstranter dödas av säkerhetsstyrkorna i staden Deraa i södra Syrien som protesterna sprider sig på allvar.

I slutet av månaden avskedar president Bashar al-Assad regeringen och håller ett tal där han lovar reformer i framtiden, vilket dock inte lyckas lugna stämningen. I Damaskus demonstrerar samtidigt tusentals människor för att visa sitt stöd för presidenten.

April

Den 3 april utser president Assad den förre jordbruksministern Adel Safar till ny premiärminister. Regimen ger 19 april efter för ett av demonstranternas främsta krav och avskaffar de undantagslagar som rått sedan 1962. Det blir nu tillåtet att hålla fredliga demonstrationer, även om tillstånd fortfarande krävs från inrikesministeriet. I praktiken ändras inte mycket: tillstånd ges inte till Assadkritiska demonstrationer och det fortsätter att vara förenat med stor fara att protestera i Syrien.

Demonstrationerna fortsätter sprida sig genom Syrien. Många dödas när säkerhetsstyrkorna försöker stoppa protestmarscherna. De flesta demonstrationer är fredliga, men även säkerhetspersonal dödas vid sammanstötningar längs den syriska kusten och i Homs och i Deraa. Regeringen sätter in stridsvagnar för att återerövra Deraa den 25 april.

27-27 april hålls ett möte med syriska oppositionella i Istanbul, vilket under de kommande månaderna följs av fler kongresser i Turkiet och övriga världen.

Maj

Den 10 maj inför EU ett embargo mot export av vapen och militär utrustning till Syrien. Kort därefter beslutar både USA och EU om sanktioner mot president Assad och andra högt uppsatta företrädare för regimen. Sanktionerna innebär att alla deras ekonomiska tillgångar i USA och EU fryses.

Regeringen säger sig vilja inleda en ”nationell dialog”, men oppositionsgrupper kräver att säkerhetsstyrkorna först slutar skjuta på demonstranterna. Protester fortsätter på flera håll i landet och regimen fortsätter att bemöta dem med våld. Fram till 22 maj hade minst 850 människor dödats enligt människorättsorganisationer.

Den 24 maj uppger det internationella atomenergiorganet IAEA i en hemligstämplad rapport att en byggnad i Syrien som bombades av Israel 2007 med all sannolikhet använts för nukleär verksamhet. USA har hävdat att Syrien höll på att bygga en reaktor med hjälp från Nordkorea. Enligt ickespridningsavtalet (NPT) som undertecknats av Syrien måste landet rapportera om sådan verksamhet till IAEA.

Juni

Demonstrationerna fortsätter. Rapporter om väpnade sammanstötningar mellan regeringen och oppositionen blir allt vanligare. Enligt regeringskällor dödas 120 medlemmar av säkerhetssstyrkorna vid staden Jisr-al-Shughour i norra Syrien. Flera officerare som vägrar delta i regeringens angrepp på oppositionen flyr över gränsen till Turkiet och vissa av dem börjar organisera sig politiskt.

I slutet av juni tillåter den syriska regeringen för första gången ett oppositionsmöte i Damaskus. Kring 150 politiska aktivister och tidigare samvetsfångar samlas för att anta en lista med reformkrav. Några dagar senare bildas Nationella koordinationskommittén (NCB eller NCC på engelska) av en grupp små sekulära oppositionspartier inne i Syrien, vilka kräver politiska reformer men avvisar utländsk inblandning och väpnat våld.

Juli

I juli sker stora demonstrationer i staden Hama i centrala Syrien. Protester pågår nu också varje fredag i hundratals andra byar och städer. De franska och amerikanska ambassadörerna besöker Hama för att visa sin solidaritet med demonstranterna. I slutet av månaden slår armén till hårt för att stoppa de växande protesterna i staden.

Desertörer från armén utropar en väpnad motståndsledning, Fria syriska armén (FSA), med bas i Turkiet.

Augusti

President Assad utfärdar ett dekret som reglerar hur man bildar nya politiska partier, för första gången sedan 1960-talet.

Arabförbundet fördömer våldet, som eskalerar i augusti, som sammanfaller med den heliga fastemånaden ramadan. Saudiarabien, Kuwait och Bahrain kallar hem sina ambassadörer från Damaskus. Turkiet, som tidigare uppmanat till en kompromiss mellan Assad och hans motståndare, börjar ta tydlig ställning för oppositionen.

Den 18 augusti gör ledarna för USA, EU, Storbritannien, Frankrike, Tyskland och Kanada samordnade utspel där de för första gången ställer krav på att Assad ska avgå.

Rebellgruppen Islamiska staten i Irak, som är kopplad till terrornätverket al-Qaida, sänder under augusti i hemlighet in en grupp ledare och tränare från Irak för att stödja det väpnade motståndet i Syrien och bilda en syrisk systerrörelse.

FN:s råd för mänskliga rättigheter beslutar att tillsätta en oberoende kommission som ska granska de övergrepp som begås i Syrien.

September

Arabförbundet uppmanar i mitten av september Syrien att omedelbart dra tillbaka armén och övriga militära insatser och istället inleda förhandlingar med demonstranterna.

Syriska nationalrådet (Syrian National Council, SNC) bildas vid ett möte i Istanbul, men innehåller bara vissa oppositionsgrupper och fortsätter att förhandla om en utvidgning.

Hårda strider rasar under slutet av september i staden al-Rastan norr om Homs i centrala Syrien.

Oktober

SNC utvidgas och bildar en ny ledning. Gruppen har nu stöd av Muslimska brödraskapet, resterna av den tidigare Damaskusdeklarationen (se Oktober 2005) och många exilpolitiker. Däremot ingår nästan inga kurdiska grupper eller de aktivister som i slutet av juni bildade den så kallade Nationella koordinationskommittén inne i Syrien. Till ledare utses så småningom Burhan Ghalioun, en vänsterliberal akademiker bosatt i Paris.

Den 7 oktober mördas Meshaal Temmo, en av få kurdiska politiker som stödjer SNC. Vissa anklagar regeringen, medan andra beskyller det rivaliserande Demokratiska enhetspartiet (PYD) för att ligga bakom mordet.

En FN-resolution som fördömer regeringens våld, utan att därför innehålla några tydliga krav på sanktioner, stoppas av Kina och Ryssland vilka båda har vetorätt i säkerhetsrådet.

November

Arabförbundet och Syrien kommer överens om en åtgärdsplan för att uppnå fred, men sammandrabbningarna mellan demonstranter och säkerhetssoldater fortsätter. Många demonstranter dödas i och kring staden Homs, där det också förekommer allt allvarligare religiösa sammanstötningar mellan alawiter och sunnimuslimer. (President Assad och många i det styrande skiktet tillhör den alawitiska minoriteten medan oppositionen domineras av sunnimuslimer.)

Syrien utesluts den 16 november tills vidare ur Arabförbundet eftersom våldet mot demonstranter inte stoppats.
Turkiets premiärminister Recep Tayyip Erdogan kräver för första gången uttryckligen Assads avgång.

December

I början av december fördömer FN:s råd för mänskliga rättigheter Navi Pillay i mycket skarpa ordalag Assadregeringens våld mot civila i Syrien. Enligt FN har närmare 5000 människor dödats i de senaste månadernas våldsamheter. Omkring 14 000 människor uppges ha gripits och nästan lika många har flytt till grannländer. Kort därefter säger Pillay för FN:s säkerhetsråd att regimen gjort sig skyldig till brott mot mänskligheten och att fallet borde tas upp av Internationella brottmålsdomstolen (ICC).

Den 12 december håller regeringen lokalval, vilka i vanlig ordning vinns av Assadvänliga kandidater. Oppositionen bojkottar processen och få tror att valet gått hederligt till.

Den 23 december sker två bombattacker i Damaskus, för vilka den al-Qaidakopplade Nusrafronten senare tar på sig ansvaret (se nedan).

Fredsobservatörer från Arabförbundet anländer till Syrien den 26 december, enligt det avtal som tidigare slöts med Syriens regering. Fredsobservatörerna rapporterar om ett relativt omfattande våld även från oppositionsgruppers sida, vilket de ledande Assadkritiska länderna i Arabförbundet inte uppskattar. Observatörsstyrkan suspenderas en månad senare, efter att Saudiarabien m fl länder dragit tillbaka sitt stöd för uppdraget.

Den 30 december undertecknar Syriska nationalrådet (SNC) och Nationella koordinationskommittén ett samarbetsavtal i Kairo, med planer på en gemensam oppositionsledning. Detta rivs upp inom några dagar av SNC-styrelsen, sedan exilaktivister och rebeller gjort klart att de betraktar Koordinationskommittén som alltför följsam mot Assad.

 

2012

Januari

Arabförbundet föreslår den 22 januari att Assad ska träda tillbaka till förmån för en övergångsregering ledd av vicepresident Farouq al-Sharaa. Syrien ignorerar kravet.

Den 24 januari tillkännager den militanta Nusrafronten sin existens. Gruppen har bildats av den så kallade Islamiska staten i Irak och dess internationella nätverk inom al-Qaida, även om de tills vidare håller detta hemligt.

Februari

Kina och Ryssland använder den 4 februari sin vetorätt i FN:s säkerhetsråd för att blockera ännu en resolution som kritiserar president Assad.

FN:s förre generalsekreterare Kofi Annan utses den 23 februari av FN och Arabförbundet till deras gemensamma sändebud i Syrienfrågan.

Den 24 februari håller den internationella kontaktgruppen Syriens vänner sitt första möte i Tunis, där bl a USA, Storbritannien, Frankrike, Turkiet, Qatar, Saudiarabien, Kuwait och många andra länder deltar – även Sverige. Kina och Ryssland deltar inte i mötet. Syriska nationalrådet (SNC) ges erkännande som en "legitim representant" för oppositionen.

Den 26 februari arrangerar regeringen en folkomröstning om författningsändringar som innebär en öppning mot ett flerpartisystem (se Politiskt system). Oppositionen deltar inte i omröstningen. Enligt myndigheterna godkänns ändringarna av 90 procent av dem som röstat. Valdeltagandet rapporteras ha uppgått till 57 procent.
FN:s undergeneralsekreterare Lynn Pascoe säger att "trovärdiga rapporter" visar att det numera ofta händer att fler än 100 människor dödas varje dag.

Regeringsstyrkorna använder under februari tunga vapen för att återerövra Baba Amr och andra sunnimuslimska stadsdelar i staden Homs, vilka har tagits över av väpnade rebellgrupper. Efter de våldsamma striderna i Homs ökar våldet i Syrien snabbt.

Mars

Den 23 mars beslutar EU:s utrikesministrar att ett reseförbud ska införas mot president Assads hustru, Asma al-Akhras, samt att hennes tillgångar ska frysas. Ytterligare elva högt uppsatta syrier ska också inkluderas på den befintliga listan över personer inom Assadregimen, däribland presidenten själv, som redan omfattas av sanktioner.

Den 16 mars föreslår fredssändebudet Kofi Annan en sexpunktsplan för fred i Syrien, vilken senare godtas av både regeringen och exiloppositionen inom SNC.

FN uppger att omkring 9000 människor förlorat livet sedan protesterna i Syrien startade för ungefär ett år sedan. Enligt regeringen uppgår antalet döda till 3800.

April

De 83 länderna inom gruppen Syriens vänner möts i Istanbul den 1 april och uttalar sitt stöd för SNC. Saudiarabien och Qatar utfäster sig att finansiera löner och andra kostnader för rebellerna genom de Turkietbaserade officerarna i FSA.

Den 12 april träder en vapenvila i kraft enligt Kofi Annans sexpunktsplan, övervakad av den nybildade FN-observatörsstyrkan UNSMIS. Striderna minskar inledningsvis men tar snart fart igen. Bägge sidor anklagar varandra för att bryta avtalet.

Maj

Den 7 maj hålls parlamentsval, trots våldsamheter på olika håll i landet. Oppositionen bojkottar valet och beskriver det som en fars. Den nya författningen (se Politiskt system) gör att vissa nya partier kan ställa upp, men inget parti motsätter sig president Assad och Baathpartiet vinner en stor seger.

Ett hundratal sunnimuslimska syrier inklusive många kvinnor och barn dödas i en massaker i Houlaområdet nära Homs den 25 maj. Vittnen lägger skulden på regimtrogna milismän från närliggande alawitiska och shiamuslimska byar, men regeringen skyller på al-Qaida.

Assadregimens diplomatiska isolering skärps sedan USA, flera europeiska länder samt Kanada och Australien, beslutat sig för att skicka hem syriska diplomater. Många rebellgrupper kräver hämnd och våldet ökar stadigt efter massakern.

Juni

Den 6 juni tillsätter president Assad en ny regering under förre jordbruksministern Riad al-Hejab.
Den 10 juni väljs svensksyriern Abdulbaset Sieda från Uppsala till ordförande för Syriska nationalrådet (SNC).
Den 15 juni suspenderar FN-övervakningsstyrkan UNSMIS sin övervakning av Kofi Annans vapenvila, som vid det laget helt har brutit samman, och drar tillbaka alla observatörer till sina baser.

Vid en konferens i Genève träffas utrikesministrarna från de permanenta medlemmarna i FN:s säkerhetsråd samt representanter för Qatar, Turkiet, Irak, Kuwait och EU. Konferensen (senare känd som Genève I) utmynnar i ett uttalande (Genèvekommunikén) som förordar att en övergångsregering ska ta över makten i syfte att få slut på våldet.

De redan spända relationerna till Turkiet försämras ytterligare när syriskt luftvärn skjuter ned ett turkiskt jaktplan.

Juli

Avhoppen av sunnimuslimska militärer och statstjänstemän fortsätter att öka. En av de högsta cheferna för Republikanska gardet, generalmajor Manaf Tlass, deserterar och beger sig till Frankrike. Tlassfamiljen har länge varit en av de ledande sunnimuslimska familjerna inom Assadregimen. Strax därefter hoppar även Syriens ambassadör i Irak av till oppositionen.

Den 18 juli dödas flera högt uppsatta chefer inom Assads säkerhetsapparat av en misstänkt bombattack i Damaskus, inklusive president Assads svåger och landets försvarsminister.

Den 22 juli uppmanar Arabförbundet president Assad att avgå.

Flera rebellgrupper i Aleppoområdet enas under namnet Tawhidbrigaden och tar kontroll över stora delar av Aleppo och den omgivande landsbygden. Striderna resulterar i att staden delas i en regeringskontrollerad del i väster och en del i öster som styrs av rebellerna. Tiotusentals civila flyr undan våldet och en tilltagande brist på förnödenheter.

Assadregeringen evakuerar nästan alla kurdiskbefolkade områden i norra Syrien, vilka oblodigt övertas av Demokratiska enhetspartiet (PYD) och dess väpnade milis Folkförsvarsenheterna (YPG) Dessa grupper stöds av den Irak- och Turkietbaserade kurdiska rörelsen PKK. Många arabiska rebeller och rivaliserande kurdiska rörelser anklagar PYD/YPG/PKK för att i hemlighet samarbeta med Assad.

Augusti

Den islamiska samarbetsorganisationen OIC suspenderar Syriens medlemskap.
Den 6 augusti meddelas att den nytillträdde premiärministern Riad al-Hejab har flytt till Jordanien och anslutit sig till oppositionen. Han ersätts av jordbruksminister Wael al-Halqi.

Den algeriske diplomaten Lakhdar Brahimi efterträder Kofi Annan som FN:s och Arabförbundets sändebud till Syrien. Samtidigt avslutar FN:s observatörsstyrka UNSMIS sitt uppdrag, som blivit omöjligt på grund av det ökande våldet i landet.

Oktober

Turkiet svarar på syrisk eldgivning över gränsen med att skjuta mot militäranläggningar i Syrien.

November

Svensk-syriern Abdulbaset Sieda avgår som ledare för exiloppositionens främsta grupp, Syriska nationalrådet (SNC). Han ersätts av den kristne vänsterledaren George Sabra. SNC uppgår strax därefter i en ny organisation med namnet Nationella koalitionen för Syriens oppositionella och revolutionära krafter, till vardags kallad Nationella koalitionen. (Även denna nya organisation förkortas till SNC på engelska.) Nationella koaltionen leds av den sunnitiske teologen Ahmed Moadh al-Khatib. Frankrike, Storbritannien, Turkiet och staterna runt Persiska viken erkänner Nationella koalitionen som det syriska folkets enda legitima företrädare. USA följer efter i december. Den vänsterdominerade Nationella koordinationskommittén (se 2011: Juni) står fortsatt utanför den nya koalitionen, men den har vid det här mycket lite inflytande kvar. Inte heller de stora islamistiska rebellgrupperna inne i Syrien vill erkänna Nationella koalitionen.

December

En ny ledning för Fria syriska armén (FSA) bildas vid ett möte mellan flera hundra rebelledare i Turkiet, under anförande av generalmajor Salim Idriss, som hoppat av från regeringsarmén tidigare under året. Den nya FSA-ledningen, som även kallas för Högsta militärrådet (SMC på engelska), stöds av Saudiarabien, Qatar, Turkiet, USA och flera andra länder, som på så vis försöker öka sitt inflytande över det allt mer kaotiska och islamistiska upproret inne i Syrien.

 

2013

Januari

FN:s människorättskommissarie Navi Pillay säger att striderna i Syrien har krävt över 60 000 dödsoffer. Tidigare har syriska oppositionsgrupper beräknat antalet döda till omkring 45 000.

Syrien anklagar Israel för att ha flygbombat ett forskningscenter nordväst om Damaskus. Vissa källor gör gällande att Israel anfallit en bilkolonn lastad med vapen avsedda för den libanesiska Hezbollah-milisen. Israel kommenterar inte uppgifterna. Flera liknande flygangrepp har skett sedan dess.

Februari

Ahmed Moadh al-Khatib, ledare för oppositionsgruppen Nationella koalitionen (se November 2012), säger sig vara beredd att inleda en dialog med representanter för Assad, något som oppositionen hittills envist motsatt sig. Khatibs uttalande förargar många inom de egna leden.

Enligt FN lämnar nu cirka 40 000 syrier landet varje vecka.

Mars

Den 6 mars säger FN:s flyktingkommissariat att en miljon syrier nu har flytt landet.

Rädda barnen slår larm om de syriska barnens utsatthet i kriget. Enligt studien rekryteras allt fler barn till de väpnade grupperna, som använder dem som bärare, vakter, informatörer och soldater. Det förekommer också enligt Rädda barnen att barn används som mänskliga sköldar. Över två miljoner syriska barn är drabbade av trauman, undernäring eller sjukdom. Avbrott i vaccinationsprogrammen har gjort att två tredjedelar av barnen i norra Syrien saknar skydd mot vanliga sjukdomar.

Den 19 mars sker en misstänkt kemvapenattack i Khan al-Assal i norra Syrien, efter flera rapporter om små kemiska attacker sedan årets början. Rebellerna och regeringen anklagar varandra.

USA godkänner ekonomiskt stöd till de syriska rebellerna från amerikanska medborgare, företag och banker.
Nationella koalitionen intar Syriens plats när Arabförbundet inleder sitt möte. (Assadregeringen är sedan november 2011 utesluten ur organisationen).

April

Den irakiska extremistgruppen Islamiska staten i Irak, som år 2011-2012 hjälpte terrornätverket al-Qaida att starta den så kallade Nusrafronten i Syrien, försöker utvidga sin verksamhet till både Syrien och Irak genom att infoga Nusrafronten i sin egen organisation under namnet Islamiska staten i Irak och Syrien (ISIS; även översatt som Islamiska staten i Irak och Levanten, ISIL). Ledaren för Nusrafronten avvisar kravet och säger att hans grupp lyder al-Qaidas internationella ledning. Detta blir början på en stor splittring mellan Islamiska staten, å ena sidan, och al-Qaida och Nusrafronten, å andra sidan.

Ahmed Moadh al-Khatib lämnar den 20 april sin post som ledare för oppositionsalliansen Nationella koalitionen och ersätts tills vidare av den kristne vänsterledaren George Sabra (som även leder undergruppen Syriska nationalrådet, SNC). Khatibs besked kommer strax efter det att den USA-baserade islamisten Ghassan Hitto utsetts till ledare för den exilregering som Nationella koalitionen upprättat för att styra rebellkontrollerade områden inne i Syrien.

Maj

Den amerikanska regeringen säger sig ha bevis för att kemiska vapen använts i Syrien men vill ha mer dokumentation innan några åtgärder kan vidtas. Tidigare har president Barack Obama sagt att användandet av kemiska vapen utgör en ”röd linje” och skulle utlösa ett starkare amerikanskt engagemang i konflikten.
USA och Ryssland enas om att få till stånd en internationell konferens om Syrien. Målet är att få med båda sidor i konflikten för att försöka nå en lösning.

Den libanesiska Hezbollah-rörelsens ledare Hassan Nasrallah bekräftar för första gången offentligt att organisationens milis strider i Syrien. Hezbollah är shiamuslimer och även alawiterna (den folkgrupp till vilken Bashar al-Assad hör) är knutna till shiaislam, medan rebellsidan domineras av sunnimuslimer.
Efter en lång debatt beslutar EU att luckra upp vapenembargot mot Syrien genom att tillåta vapenexport till Nationella koalitionens FSA-rebeller. Frågan har drivits av Storbritannien och Frankrike. Nästan alla andra länder ville bevara det embargo som tidigare rådde mot alla parter.

Juni

Storbritannien och Frankrike säger sig ha bevis på att den syriska regeringen använt nervgasen sarin mot rebellstyrkor, vilket Assadregimen förnekar. USA säger sig vilja vänta och se fler bevis, men uppger senare under månaden att det är bevisat att Assad-regimen använt kemiska vapen mot rebellerna i mindre skala. Den amerikanska regeringen beslutar som svar på detta att rebellerna ska få direkt militär hjälp, men preciserar inte närmare vad den nya hjälpen ska omfatta. Ryssland kritiserar USA:s beslut och hävdar att bevisen är otillräckliga.

TV-kanalen Aljazeera publicerar ett brev författat i maj av al-Qaidas ledare Ayman al-Zawahiri, där han beordrar Islamiska staten (ISIS) att återvända till Irak och lämna Syrien åt den rivaliserande, al-Qaidalojala jihadistgruppen Nusrafronten. Strax därefter förklarar Islamiska staten att gruppen struntar i Zawahiris åsikt. Detta fördjupar sprickan mellan ledarna för Islamiska staten och al-Qaida, som tidigare samarbetade mycket tätt.

Juli

Den syriske klanledaren Ahmed al-Jarba, som står den saudiska regeringen nära, väljs till ny ordförande för Nationella koalitionen efter Ahmed Moadh al-Khatib som avgick i april. Ghassan Hitto, som utsetts till ledare för oppositionens exilregering (Se Mars 2013) och anses stå nära Qatar, avsäger sig strax därefter uppdraget. Detta avspeglar kampen mellan Qatar och Saudiarabien om inflytande över den syriska oppositionen.
Det styrande Baathpartiet håller möte med centralkommittén och byter ut många medlemmar, inklusive vicepresidenten Farouq al-Sharaa, som hade föreslagits av Arabförbundet som en möjlig ersättare till president Assad.

En befälhavare inom en grupp lojal mot FSA skjuts ihjäl av jihadister från Islamiska staten (ISIS). Strider mellan Islamiska staten och andra rebeller blir allt vanligare under de följande månaderna.

I mitten av månaden blossar strider upp i de kurdiska områdena i norr mellan den kurdiska YPG-milisen och militanta grupper på rebellsidan, såsom Nusrafronten och Islamiska staten. Kurderna vill upprätta autonoma kurdiska regioner i norr där de sedan sommaren 2012 har ett stort mått av självstyre (se Juli 2012, och läs mer om kurderna och deras partier i avsnitten Befolkning samt Politiskt system). Arabiska rebeller anklagar YPG och dess politiska gren PYD för att samarbeta med Assadregimen och för att försöka splittra Syrien. Strider mellan arabiska och kurdiska grupper blir allt vanligare under de följande månaderna.

Augusti

En grupp FN-inspektörer under ledning av svensken Åke Sellström anländer till Syrien för att undersöka anklagelserna om att kemiska vapen använts i kriget. Omedelbart därefter, den 21 augusti, sker ett omfattande anfall med kemiska vapen mot rebellfästen öster om huvudstaden Damaskus. Medan inspektörerna förbereder sin rapport börjar USA samla stöd i omvärlden för vad man kallar en begränsad militär bestraffning av den syriska regimen. USA anklagar regimen för att ha dödat minst 1429 människor i attacken. Den syriska regeringen nekar och skyller attacken på rebellerna, och får stöd av Ryssland.

September

FN uppger att 2 miljoner syrier nu flytt till grannländerna och att 4,25 miljoner befinner sig på flykt inom landet.
President Obama söker stöd i kongressen för ett anfall mot Assad. Den republikanska oppositionen vägrar stödja förslaget och även många demokrater är skeptiska. Ryssland föreslår då ett avtal enligt vilket Assad måste lämna ifrån sig alla kemiska vapen i utbyte mot att USA inte attackerar hans armé. Obama ger stöd åt idén, som snabbt välkomnas av FN. Assad accepterar planen och ansöker om att få ansluta Syrien till den globala konventionen mot kemiska vapen. FN:s säkerhetsråd antar enhälligt en resolution som ålägger Syrien att ställa alla sina kemiska vapen under internationell kontroll före mitten av 2014. Den syriska regeringen lämnar senare in en lista över sina kemiska vapen till organisationen OPCW (Organisation for the Prohibition of Chemical Weapons) som är det internationella samfundets övervakningsorgan för kemiska vapen. OPCW inleder sen processen med att förstöra dem eller skeppa ut vapnen ur landet. Många oppositionella, som hade hoppats att USA nu skulle angripa Assad och hjälpa dem vinna kriget, är djupt besvikna.

Oppositionsalliansen Nationella koalitionen utser den moderate islamisten Ahmed Toameh till premiärminister i den exilregering som är tänkt att styra rebellkontrollerade områden inne i Syrien, efter företrädaren Ghassan Hittos avgång i juli. Flera stora islamistiska rebellgrupper i Syrien tar i ett gemensamt uttalande avstånd från Nationella koalitionen och exilregeringen och varnar exilpolitikerna för att försöka förhandla på deras vägnar. Nationella koalitionen förlorar därmed mycket av sin legitimitet inför den fredskonferens som planeras av USA och Ryssland.

Oktober

Experter från OPCW (se ovan) anländer till Syrien och påbörjar det omfattande arbetet med att kartlägga, plombera och förstöra landets lager av kemiska vapen.

FN bekräftar flera nya fall av polio i Syrien, som hade utrotat sjukdomen år 1999. FN beslutar att inleda en vaccineringskampanj, vilken senare ovanligt nog välkomnas av både regeringen och de flesta rebeller, inklusive de kurdiska rörelserna och militanta islamistgrupper som Islamiska staten.

November

Det kurdiska partiet PYD tillkännager att ett oberoende övergångsstyre ska upprättas i de kurddominerade områdena i norra Syrien. Utspelet väcker genast negativa reaktioner från de flesta arabiska oppositionsgrupper och från Turkiet. PYD är nära knutet till den förbjudna kurdiska rörelsen PKK i Turkiet, och den turkiska ledningen vill inte att kurderna längs landets gränser ska stärka sin ställning.

Efter månader av kohandel presenterar oppositionsalliansen Nationella koalitionen sin övergångsregering, ledd av islamisten Ahmad Toameh, men några av de viktigaste posterna är fortsatt obesatta på grund av oenighet inom koalitionen.

Nationella koalitionen signalerar efter hårda internationella påtryckningar att de kan tänka sig att närvara vid den fredskonferens som ska hållas i Genève i januari, vilket orsakar protester och avhopp i de egna leden. Den Turkietbaserade FSA-rebelledningen, som är knuten till Nationella koalitionen och stöds av samma länder i omvärlden, ger försiktigt stöd åt planen. De allra flesta rebeller struntar dock i vad FSA och koalitionen säger och tar avstånd från konferensen.

Sju ledande rebellgrupper (däribland Ahrar al-Sham, Tawhidbrigaden i Aleppo och Islams armé i Damaskus) går samman i en ny oberoende allians kallad Islamiska fronten. Den nya fronten har som mål att upprätta en sunni-islamisk stat i Syrien. Den tar avstånd från Nationella koalitionen och FSA och fördömer de planerade Genèvesamtalen.

December

Inbördesstriderna mellan rebellgrupper tilltar i norra Syrien. Islamiska fronten tar kontroll över några av FSA:s viktigaste baser och vapenlager vid gränsen till Turkiet, vilket får USA och Storbritannien att tillfälligt frysa sitt stöd till rebellerna.

FN:s vapeninspektörer uppger i en rapport att kemiska vapen helt klart använts vid fem tillfällen under kriget. Rapporten har inte i uppdrag att avgöra vilken sida som skulle ha legat bakom attackerna och säger inget om detta.

I mitten av december inleder regeringen omfattande bombningar av området kring staden Aleppo i norr som förberedelse för en offensiv mot staden. Flygräderna dödar stora mängder civila och fördöms av Arabförbundet, EU och USA. Flera hundratusen människor flyr från Aleppo.

 

2014

Januari

Inbördesstrider bryter ut i norra Syrien mellan jihadistgrupperingen Islamiska staten och de flesta andra sunnirebeller i Syrien, inklusive FSA, Islamiska fronten och Nusrafronten. Islamiska staten gör samtidigt stora framsteg i Irak och erövrar staden Falluja.

Saudivänlige Ahmed al-Jarba omväljs som ledare för oppositionalliansen Nationella koalitionen.

Människorättsgrupper uppger att flera människor avlidit av undernäring i ett palestinskt flyktingläger i södra Damaskus som belägras av regimtrogna styrkor. Allt fler rapporter börjar inkomma om att armén stoppar införsel av mat och medicin för civila i belägrade områden, som ett sätt att pressa rebellerna att sluta vapenvilor.

Oppositionsgrupper offentliggör en rapport som anklagar regeringen för att ha torterat och avrättat minst 11 000 människor, baserat på en stor mängd foton av offer som sägs ha smugglats ut av tidigare regeringsanhängare ur Syrien.

Den 22 januari inleds en fredskonferens, Genève II, i Schweiz, med utgångspunkt i Genèvekommunikén från juni 2012. Representanter för den syriska regeringen möter för första gången oppositionella i form av Nationella koalitionen, som efter stor tvekan och flera splittringar gått med på att närvara. De flesta motståndsgrupper inne i landet bojkottar konferensen. Regeringssidan vill inte diskutera maktdelning och säger att diskussionen bör handla om hur Syrien ska kunna bekämpa terrorism. Konferensen avslutas utan att parterna enats om någonting, men FN:s och Arabförbundets sändebud Lakhdar Brahimi utlyser nya samtal till den 10 februari.

Februari

Ledaren för al-Qaida, Ayman al-Zawahiri, säger att jihadistgruppen Islamiska staten inte har någonting med al-Qaida att göra. Därmed blir brytningen mellan Islamiska staten och al-Qaida fullständig, efter den splittring mellan grupperna som påbörjades i april 2013.

Den 10 februari inleds en ny runda av fredskonferensen i Genève. Samtalen är återigen fruktlösa och parterna skyller på varandra. Det blir slutet för den så kallade Genève II-processen.

Den Turkietbaserade FSA-ledningen, som inte har något större inflytande, splittras när man försöker byta ut stabschefen generalmajor Salim Idriss mot brigadgeneral Abdelilah al-Bashir al-Noeimi.

FN:s säkerhetsråd röstar enhälligt för en resolution som säger att såväl den syriska regeringen som oppositionsstyrkorna måste släppa fram humanitär nödhjälp till landets civilbefolkning.

Mars

En kommission under FN:s människorättsråd anklagar regeringen för att ha som militär strategi att belägra och svälta ut civila. Även rebellerna kritiseras i rapporten för att belägra civila områden och beskjuta dem utan urskillning.

Assadsidans parlament antar en vallag i enlighet med den nya författning som antogs i februari 2012. Det är första gången under Baathpartiets över femtio år långa styre som flera kandidater ska tävla om presidentposten, men Assad och hans anhängare kontrollerar fortfarande hela processen. Omvärlden fördömer Assads planer på att organisera ensidiga presidentval (se även Politiskt system).

USA beordrar Assadregeringen att stänga sin ambassad och sina konsulat på amerikansk mark. Beslutet innebär inte att USA avslutar de diplomatiska relationerna med Syrien men att de personer som utnämnts av president Assad måste lämna landet. Syriens beskickning vid FN berörs inte.

Den 23 mars skjuter Turkiet ned ett syriskt stridsplan som man hävdar har kränkt turkiskt luftrum.

April

Vid slutet av månaden har 92 procent av Syriens kemvapen överlämnats till förstöring, i linje med den överenskommelse som som ålägger Syrien att lämna ut alla kemiska vapen före sista juni i år (se Kalendarium: September 2014). Den 29 april annonserar OPCW att man startat en undersökning om klorgasattacker i Syrien. Klorgas omfattas inte av överenskommelsen med OPCW eftersom det används inom industrin, men kan ändå användas som kemiskt vapen.

Maj

Oppositionsalliansen Nationella koalitionen får tillstånd att öppna en diplomatisk beskickning i Washington.
De rebeller som i flera år hållit stånd i staden Homs sluter ett avtal med regeringssidan och så gott som alla rebeller lämnar staden. Regeringsidan framställer avtalet som en modell för hur Syrien ska kunna återförenas under Bashar al-Assads styre, men många oppositionella ser det som ett nederlag framtvingat av regeringens utsvältningstaktik.

Striderna mellan Islamiska staten och andra rebeller fortsätter. Islamiska staten har sedan januari 2014 tvingats lämna nordvästra Syrien, men i gengäld tagit över Raqqa – den största stad rebellerna kontrollerar – och sakta men säkert börjat stärka sin ställning i östra Syrien på bekostnad av andra rebeller, i synnerhet Nusrafronten.
Valkampanjen inför presidentvalet den 3 juni drar igång. Endast två personer av de 23 som anmält sig har fått godkänt för att ställa upp mot Assad. Det är Maher Hajjar, en vänsterinriktad parlamentsledamot från Aleppo, och Hassan al-Nuri, en affärsman från Damaskus. Ingen av dem för någon tydlig valkampanj eller är kritisk mot president Assad.

FN:s och Arabförbundets sändebud Lakhdar Brahimi lämnar uppgiven sin post, som följd av Geneve II-förhandlingarnas misslyckande och Assads beslut att utlysa presidentval.

Kina och Ryssland stoppar en resolution i FN:s säkerhetsråd om att dra Syrien inför Internationella brottmålsdomstolen (ICC) i syfte att få krigsförbrytelser från alla sidor granskade.

Juni

Bashar al-Assad vinner som väntat en överlägsen seger i det presidentval som hålls i de regeringskontrollerade delarna av landet. Assad rapporteras ha fått 88,7 procent av rösterna medan hans motståndare Hassan al-Nuri och Maher Hajjar (se 2014: Maj) vunnit 4,3 respektive 3,2 procent. Författningsdomstolen uppger att valdeltagandet uppgått till drygt 73 procent. Oppositionen avfärdar dessa siffror som uppdiktade och säger att valet saknar legitimitet.

De sista kemvapnen förs ut ur Syrien. Det dröjer dock ytterligare några månader innan vapnen är förstörda och uppdraget kan anses vara fullgjort. Enligt det internationella övervakningsorganet för kemiska vapen, OPCW, är det dessutom troligt att klorgas använts på ett systematiskt vis under konflikten i Syrien. Oppositionen har anklagat Assads anhängare för att använda klorgas, men regeringen nekar.

EU skärper sina sanktioner mot Syrien genom att inkludera tolv ministrar i den skara på nästan 200 personer som fått sina tillgångar utomlands frysta.

Under det växande hotet från Islamiska staten, som från och med den 10 juni erövrar staden Mosul och stora delar av norra Irak, samordnar Syrien och regeringen i Irak sina militära insatser mot jihadisterna. Islamiska staten tar också kontroll över gränsövergångar mellan Irak och Syrien och för in tunga vapen som erövrats från irakiska armén i Syrien.

Islamiska staten utropar sig den 29:e juni till ett kalifat och gruppens ledare Abu Bakr al-Baghdadi utses till kalif, en titel som markerar anspråk på ledarskap för all världens muslimer. Samtidigt kortar gruppen sitt fullständiga namn till bara Islamiska staten (den var tidigare känd som Islamiska staten i Irak och Syrien, ISIS, eller Islamiska staten i Irak och Syrien, ISIL) för att markera att man nu söker ledningen för hela den muslimska världen. Utropandet av kalifatet fördöms av muslimska religiösa auktoriteter i olika länder liksom av de flesta islamistgrupper i Syrien.

Juli

Islamiska staten tar över stora områden i östra Syrien från Nusrafronten och andra rebeller, inklusive ekonomiskt viktiga oljefält.

Den svensk-italienske diplomaten Staffan de Mistura blir FN:s nya sändebud till Syrien. Till skillnad från sina föregångare Kofi Annan och Lakhdar Brahimi är de Mistura enbart sändebud för FN, inte för FN och Arabförbundet gemensamt.

FN:s säkerhetsråd antar en resolution som ska göra det möjligt att föra in humanitär hjälp till rebellkontrollerade områden i Syrien utan medgivande från regimen. Beslutet är denna gång enhälligt och följer en resolution i februari 2014, vilken hade krävt att parterna skulle släppa fram FN-hjälp. I praktiken innebär beslutet att FN-organ kan börja föra in hjälpsändningar över gränsen till rebellkontrollerade områden utan att behöva be Assad om tillstånd. Presidenten har i allmänhet vägrat ge sådana tillstånd trots resolutionen i februari 2014.

Hadi al-Bahra ersätter Ahmed al-Jarba som ledare för oppositionsgrupperna i Nationella koalitionen. Bägge anses stå nära Saudiarabien.

Augusti

FN:s säkerhetsråd antar enhälligt en resolution mot Islamiska statens framfart i Irak och Syrien. Medlemsländerna uppmanas att stoppa medborgare från att resa till området och ansluta sig till islamisterna.

Processen med att förstöra Syriens kemvapen avslutas.

Islamiska staten filmar halshuggningen av en amerikansk journalist och lägger ut filmen på Internet. I filmen varnas USA:s president Obama för att ännu en tillfångatagen amerikan kommer att avrättas om inte USA slutar med sina flyganfall mot Islamiska staten i Irak, vilka inleddes 7 augusti.

Syriska rebeller inklusive Islamiska staten och Nusrafronten strider mot libanesiska armén i Arsalområdet i nordvästra Libanon.

FN rapporterar att minst 191,000 människor dödats i Syrien sedan konfliktens början 2011.

September

Rebellerna tillfogas ett svårt slag när nästan hela ledningen för en av de viktigaste islamistiska rebellgrupperna, Ahrar al-Sham, dödas i en explosion vid ett internt möte. Det är oklart vem som ligger bakom explosionen.
Det internationella övervakningsorganet för kemiska vapen, OPCW, uppger att klorgas använts som vapen vid attacker mot flera byar i norra Syrien.

Islamiska staten uppmanar muslimer världen över att döda människor från de länder som deltar i alliansen mot dem.

Den amerikanska kongressen godkänner ett förslag om att utrusta och träna moderata rebeller inom Fria syriska armén (FSA) för att bekämpa Islamiska staten i Syrien.

I en blixtoffensiv intar Islamiska staten stora delar av det kurdiska Kobaneområdet i norra Syrien, som sedan årets början varit en självstyrande enklav under ledning av kurdiska grupper. Många civila flyr norrut till Turkiet.
Den 22 september ger sig USA in i kriget i Syrien genom att för första gången med flyg anfalla Islamiska staten i östra Syrien och anhängare till al-Qaida i nordvästra Syrien. Saudiarabien, Förenade arabemiraten, Jordanien, Bahrain och Qatar deltar också i anfallen på Islamiska staten. Nusrafronten varnar för attacker i väst som svar.
Israel skjuter ned ett syriskt stridsflygplan vid stilleståndslinjen mellan Israel och Syrien på Golanhöjderna.

Oktober

Nationella koalitionen återväljer efter en intern maktkamp den Qatar-stödde Ahmed Toameh till premiärminister för koalitionens exilregering.

USA ger flygunderstöd till den kurdiska milisen i Kobane och släpper ned vapen och medicinsk utrustning till dem från luften, för att stödja deras kamp mot Islamiska staten.

November

Den al-Qaidalojala Nusrafronten, vars relationer med andra rebeller sakta försämrats sedan sommaren, driver ut några av de viktigaste FSA-grupperna från Idlebprovinsen och stärker sin ställning i nordvästra Syrien.
En bred skara rebeller, inklusive de flesta stora FSA- och islamistgrupper men inte Nusrafronten, Islamiska staten eller den dominerande kurdiska milisen, ger sitt stöd åt en ny oppositionsorganisation kallad Revolutionsledningsrådet (RCC på engelska). Till ordförande utses Qais al-Sheikh, en domare som hoppat av till rebellerna. Revolutionsledningsrådet vägrar erkänna exiloppositionen (FSA-ledningen, Nationella koalitionen och dess exilregering) som sina ledare, men säger sig villigt att samarbeta med alla grupper.

December

Det nya FN-sändebudet till Syrien, Staffan de Mistura, inleder förhandlingar med rebellgrupper och den syriska regeringen om en lokal vapenvila i staden Aleppo.

Den ryska regeringen bjuder in Syriens regering och opposition till samtal Moskva i slutet av januari. Assadregeringen accepterar inbjudan.

Nationella koalitionen, den dominerande exiloppositionsgruppen, och Nationella koordinationskommittén, en liten vänsterpräglad rörelse inne i Syrien, inleder samtal om en gemensam politisk plattform.

 

Till toppen av sidan

Dela |

Kalendarium 2011–2014

Officiellt namn al-Jumhuriyya al-Arabiyya al-Suriyya/Syriska arabiska republiken
Statsskick republik, enhetsstat
Statschef president Bashar al-Assad (2000–)
Regeringschef premiärminister Imad Khamis (2016–)
Viktigaste partier med mandat i senaste val Koalitionen för nationell enhet (Baathpartiet med stödpartier) 200, övriga partier och oberoende kandidater 50 (2016) 1
Viktigaste partier med mandat i näst senaste val Nationella progressiva fronten (Baathpartiet med stödpartier) 184 (varav Baathpartiet tog 162), övriga partier 7, oberoende kandidater 59 (2012)
Valdeltagande drygt 51 % i parlamentsvalet 2012; 73 % i presidentvalet 2014
Kommande val parlamentsval 2016
  1. valet kunde bara genomföras i de regeringskontrolerade delarna av landet
Post Värde