Landguiden - Länder i fickformat från Utrikespolitiska Institutet

  1. Logga in
  2.  
  3.  
  4. Avbryt
  5. Glömt lösenord? Skapa en inloggning
 

Hongkong

Hongkong vid Kinas sydkust var en brittisk kronkoloni innan det återlämnades till Kina 1997. Hongkong (Xianggang på pinyin) utgör nu en "särskild administrativ region" inom Kina (se nedan). Det är ett skärgårdsområde som består av Hongkongön, omkring 230 öar till, halvön Kowloon och ett fastlandsområde kallat New Territories, som upptar 97 procent av landytan på drygt 1   000 kvadratkilometer.

Hela området är starkt kuperat med brant, snårig bergsterräng och upp till 1 000 meter höga toppar på fastlandet. Mindre än en tiondel av landytan är odlingsbar. Klimatet är subtropiskt med regn och hetta under sommarmånaderna. Under vintern är luften sval och torr.

Det tättbefolkade Hongkong hade 2009 cirka 7 miljoner invånare, av dem var 95 procent kineser. Officiella språk är engelska och kinesiska. De flesta hongkongbor talar kantonesiska, en från rikskinesiskan starkt avvikande dialekt. Viktigaste religioner är buddism, daoism (taoism) och kristendom, men det finns också muslimer och hinduer.

Sin ställning som handels- och finansmetropol har Hongkong erövrat genom gynnsamt läge, britternas liberala ekonomiska styre och de kinesiska invånarnas skicklighet och slit. Redan på 1700-talet började européer inrätta handelsstationer i södra Kina, och 1841 besatte en brittisk flottstyrka Hongkongön. Året därpå avträdde Kina formellt ön, som blev brittisk kronkoloni och frihamn, och snart måste kineserna ge upp också halvön Kowloon. Dagens omfång fick Hongkong 1898, då britterna arrenderade New Territories på 99 år. Sedan kommunisterna övertagit Kina 1949 strömmade över en miljon flyktingar till Hongkong. Samtidigt inledde kolonin en intensiv, exportinriktad industrialisering. Kläder, klockor, hemelektronik och leksaker ”Made in Hong Kong” spreds över världen.

Relationerna Hongkong-Kina har präglats av ömsesidiga intressen. Området har länge varit en för Kina värdefull öppning mot omvärlden, samtidigt som Hongkong varit beroende av Kina för sin försörjning med mat och vatten. Kolonialregimen undvek därför bråk med den mäktiga grannen. Sedan Peking vägrat förlänga arrendeavtalet enades Storbritannien och Kina 1984 om att kolonin skulle återlämnas 1997 och bli en ”särskild administrativ region” (SAR) i folkrepubliken. Formeln ”ett land, två system” gav Hongkong avtalsfäst rätt att behålla sin kapitalism, sin samhällsordning och alla medborgerliga fri- och rättigheter i minst 50 år. Många var skeptiska till dessa löften, särskilt efter Kinas brutala kväsande av demokratiupproret i Peking 1989. I ett försök att stilla oron började Storbritannien i sista stund och mot Pekings bestämda vilja att bygga ut den direktdemokrati som under kolonialåren varit högst begränsad. Så utökades bland annat antalet valbara platser i det lokala parlamentet.

Efter 13 års spänd nedräkning halades Storbritanniens flagga över Hongkong natten till den 1 juli 1997 och ersattes av Kinas. Guvernör Chris Patten och kronprins Charles lämnade i närvaro av de kinesiska ledarna Jiang Zemin och Li Peng över kolonin till dess nye lokale regeringschef (chief executive) Tung Chee-hwa. Kinesiska trupper tågade in.

I enlighet med 1984 års fördrag sköter Kina nu Hongkongs utrikespolitik och försvar och har sista ordet i alla större frågor. I övrigt ska regionen styras lokalt. Regeringschefen, som ersatt den brittiske guvernören, tillsätts på fem år av ledarna i Peking. Kandidater till posten nomineras av en särskild valkommitté. Regeringschefen ansvarar för regionen inför Kina och leder lokalregeringen (verkställande rådet, ExCo). Parlamentet (lagstiftande rådet, LegCo) har 60 medlemmar, varav 30 tillsätts i direkta val och övriga utses av olika samhällsgrupper och av näringslivet i s  k funktionella valkretsar – ett system som enligt kritiker säkrar starkt inflytande för Kinavänliga krafter (en valreform antogs dock i juni 2010, se nedan).

I Hongkongs första val under Kinas styre 1998 blev det Pekingkritiska Demokratiska partiet största parti med 13 av de då 20 valbara mandaten och behöll denna ställning också i valet två år senare. I parlamentsvalet i september 2004 blev dock det ledande Pekingvänliga partiet DAB störst med 12 mandat medan Demokratiska partiet gick tillbaka till 9. År 2002 utsågs Tung Chee-hwa av Kina till regeringschef på ytterligare fem år.

I början av 2004 demonstrerade tiotusentals människor på gatorna för att Hongkong skulle få utse sin regeringschef i direkta val och välja alla ledamöter till det lokala parlamentet. Från och med 2007 skulle Hongkong enligt sin författning rätt att göra ändringar i vallagarna. Kraven fick dock inte gehör i Peking.

Våren 2005 avgick Tung Chee-hwa i förtid av hälsoskäl. Många bedömare ansåg att han i själva verket hade fått sparken av ledarna i Peking på grund av hongkongbornas växande missnöje. Hans närmaste medarbetare Donald Tsang valdes i juni 2005 till ny regeringschef under de två år som återstod av Tungs mandatperiod. Tsang omvaldes i mars 2007.

I valet till LegCo i september 2008 behöll DAB sin ställning som största parti med 13 mandat och säkrade tillsammans med de andra Pekingvänliga partierna en fortsatt majoritet i rådet. De partier som strävar efter en snabbare demokratisering förlorade två mandat medan det största partiet i grupperingen, Demokratiska partiet, fick 8 platser.

I slutet av juni 2010 antogs en viktig politisk reform sedan den till slut även fått demokratiseringsanhängares stöd. Den innebar att valkommittén som utser Hongkongs ledare skulle utökas med 400 personer medan antalet platser i LegCo utökades med tio. Hongkongregeringens förslag hade varit att fem av dessa nya ledamöter skulle vara folkvalda medan övriga skulle utses av ”funktionella kretsar”. Demokratiseringblocket sade nej till det senare men gick med på en kompromiss, som fick Pekings stöd: kandidaterna till de fem platserna skulle vara delvis folkvalda; de skulle nomineras av de ”funktionella kretsarna” men väljas av hongkongbor.

De 1 200 ledamöterna i valkommittén utsåg den 25 mars 2012 Leung Chun-ying till ny regeringschef efter Tsang. Leung, som är son till en polisman men lyckats göra karriär inom affärslivet, fick cirka två tredjedelar av röster. Partiet DAB hade några dagar tidigare öppet uttalat sitt stöd för Leung, vilket tolkades som ett tecken på att han var den kandidat som Peking ville ha på ledarposten. Tidigare hade Henry Tang, som kom på andra plats i valet, ansetts vara Pekings favorit, men en skandal kring honom hade gjort att han förlorat stödet. Demokratianhängaren Albert Ho kom på tredje plats i valet. De kinesiska ledarna har lovat att införa direkta, allmänna val till regeringschefsposten år 2017. Leung Chun-ying skulle tillträda den 1 juli 2012.

Hongkong har en av världens livligast trafikerade hamnar och är en viktig port för omvärldens Kinahandel. Hongkong bedriver fortfarande sin handel separat. Kursen på regionens valuta, Hongkongdollarn, är knuten till USA-dollarns kurs.

Tillverkningsindustrins betydelse har minskat, då många fabriker flyttat in i den kinesiska grannprovinsen Guangdong, där lönerna är lägre. Lungsjukdomen sars orsakade 2003 en tillfällig nedgång i ekonomin, i synnerhet turismen och transportsektorn drabbades. Sammanlagt dog nästan 300 hongkongbor i smittan.

Dela |