Nigeria är geografiskt vidsträckt och har en mycket stor befolkning med olika etnicitet, språk och religion. Det medför en oerhörd mångfald av lokala traditioner. Hur nigerianerna ska hålla ihop sitt väldiga land och skapa en gemensam nationalkänsla har varit ett ständigt bekymmer.

Sedan självständigheten 1960 har landets alla regeringar sett idrotten som ett medel att ena folket i gemensam entusiasm och stolthet. Myndigheterna har därför byggt idrottsanläggningar och låtit anordna tävlingar, främst med grannländerna. Fotboll är en nationalsport, och landslaget heter Golden Eagles (Gyllene örnarna). Nigeria har också vunnit framgångar i exempelvis basket och boxning.

Beroende på skilda naturliga förutsättningar har olika trakter egna, traditionella maträtter. Transportsvårigheter gör att man fortfarande i stor utsträckning använder lokalt producerade råvaror.

Muslimer i norra Nigeria avstår av religiösa skäl från fläsk och alkohol men äter gärna bönor, durra, ris och kött. Längre söderut är jams och kassava centrala inslag i köket. Kassavan stöts och mals till garri som utgör basföda för många. Andra stärkelserika växter äts också, tillsammans med små mängder kött som är lite av lyxmat för många nigerianer. Jordnötter blandas ofta i maten. Folk som bor längs kusten eller nära floder eller sjöar äter mycket fisk. I städerna köps gärna färdiglagade rätter från särskilda ”chop bars” eller restauranger eller av gatuförsäljare. Man dricker mycket te, framför allt i norr. I söder produceras också lokalt öl och palmvin.

I det traditionella köket är kryddstarka stuvningar vanliga. Då maten lagas utomhus över öppen eld är det praktiskt att lägga allt i samma gryta. Huvudmålet är lunchen, som ofta äts vid elvatiden, serverad från stora, gemensamma fat. På traditionellt vis äter man direkt med händerna, fast en del anser att man endast bör använda högerhanden. Gäster brukar förses med en sked. Ofta äter de olika könen var för sig, fast mindre barn får mat från mammans tallrik. Utöver lunch intar man gemensamt en lätt, tidig frukost och ibland ett sent kvällsmål, som liknar lunchen.

Traditioner och helgdagar

Lokala fester för att tacka traditionella gudar eller förfäder för god skörd, jakt eller fiskelycka har i en del fall utvecklats till större evenemang. Vid Argungu i delstaten Kebbi i norr tävlar årligen sedan 1934 tusentals fiskare om att under några timmar dra upp den största fångsten ur en flod där de resten av året inte får fiska. Under samma festival, som pågår i några dagar, uppträder också ryttare ur fulanifolket på rikt dekorerade hästar och kameler.

Stora delar av Nigeria hör till Västafrikas jamsbälte, där den årliga jamsskörden på många håll högtidlighålls. I Igboland i öster invigs årets skörd med en fest i augusti eller september. Festen inleds med att en lokal kung eller ålderman avsmakar den nya jamsen. Detta iri-ji (”ätandet av den nya jamsen”) firas nu i moderniserad form av igbo-grupper i hela Nigeria som ”igbo-dagen”, något som politiker och igbo-nationalistiska grupper försöker utnyttja. Man har dock inte lyckats enas om ett gemensamt datum för igbo-dagen.

Nigerias nationaldag infaller den 1 oktober. Den 1 maj är också helgdag, samt Demokratidagen den 29 maj då man firar demokratins återinförande 1999.

Vid jul och påsk infaller nationella helgdagar, liksom vid de muslimska högtiderna eid-al—maulud (profetens födelsedag), eid al-fitr (festen som avslutar fastemånaden ramadan) samt eid-adha (offerhögtiden). Helgdagarna medför ofta ledighet för de flesta anställda, oavsett vilken religion de tillhör. De muslimska helgerna följer en internationell, muslimsk månkalender och infaller vid olika tider från ett år till ett annat.

Även kristna som bor i muslimskt dominerade områden brukar i viss mån högtidlighålla ramadan genom att undvika fester och sammankomster före mörkrets inbrott. Ett speciellt nigerianskt inslag i ramadan – med rötter i Yorubaland – är gatumusikanter som timmarna före gryningen väcker muslimska hushåll så att de både ska hinna be och äta en rejäl frukost före dagens fasta. Både julen och eid al-fitr ses i första hand som familjehögtider, och både kristna och muslimska stadsbor brukar under dessa helger hälsa på släkt och vänner i sina gamla hembyar. Barnen får godis och presenter. Katoliker åhör under julnatten midnattsmässan, medan en del protestanter roar sig hela natten tills det är dags att besöka julottan. Ljusdekorationer och annan offentlig julutsmyckning förekommer och konstgjorda julgranar sägs vara populära.