Nigeria är Afrikas största oljeproducent och en av världens tio största oljeexportörer. Nästan allt som pumpas upp går på export som råolja. Naturgasreserverna är också bland de större i världen, men gas har först nyligen börjat utvinnas. Elbristen är ett stort problem. Invånarnas energibehov tillgodoses till stor del genom ved och fotogen.

Nigeria har också gott om kol, järnmalm, tenn, uran, fosfater, kalksten och marmor. Utvinningen är dock blygsam.

Råolja har utvunnits i Nigerdeltat sedan 1958. I dag finns flera hundra oljefält. Årtionden av utvinning har orsakat miljöskador och väckt missnöje hos lokalbefolkningen som vill ha del i intäkterna. Sedan 1990-talet har oljebolagens verksamhet störts av sabotage, strejker och kidnappningar av oljearbetare. Sprängattentat mot rörledningarna har förekommit ofta. Från 2006 började militanta grupper i Nigerdeltat genomföra mer samlade räder mot oljeindustrin. Allt fler utländska oljearbetare kidnappades för att sedan släppas mot höga lösensummor. Grupperna blev alltmer välorganiserade och politiskt inriktade. Även nigeriansk militär tvekade nu att gå in i delar av deltaområdet.

Störningarna ledde till att produktionen sjönk från 2,5 miljoner fat till 1,5 miljoner fat på några år. Ett amnestiprogram 2009 (se Modern historia) bidrog till att oljeutvinningen därpå ökade igen, till cirka 2 miljoner fat 2010.

Oron i deltaområdet har ökat intresset för den olja och gas som finns under havsbottnen utanför kusten. Politisk oro och illa skött förvaltning av oljetillgångarna har dock fått de stora oljebolagen att förhålla sig avvaktande. Istället har mindre kända bolag från bland annat Kina och Sydkorea trätt in. Milisgrupperna har dessutom visat att de med hjälp av snabba motorbåtar kan slå till även mot oljeplattformar långt ut till havs.

Vid sidan av rent sabotage stjäls stora mängder olja innan den når exportterminalerna i Nigeria. Hur mycket som försvinner på så vis är osäkert, men det kan röra sig om en tiondel av den totala oljemängden.

Nigerias oljereserver väntas räcka i flera årtionden. I oljekällorna finns också naturgas, som följer med när oljan hämtas upp. Fram till 1980-talet lät man all gas brinna upp ovanför borrhålen. Fortfarande tillåts gas för miljarder dollar brinna upp. Gasförbränningen sprider giftig rök och kemikalier runt borrhålen. Regering och oljebolag skyller på varandra, och bolagen menar att det krävs många fler ledningar om gasen ska kunna tillvaratas.

I juli 2009 avtalade Nigeria, Niger och Algeriet att bygga en gasledning genom Sahara. Gasen skulle sedan via Medelhavet nå Europa. EU skulle hjälpa till att finansiera ledningen som väntades vara i bruk år 2015.

Officiellt äger staten alla olje- och gastillgångar. Det statliga bolaget Nigerian National Petroleum Corporation (NNPC) fungerar både som regulator av branschen, producent och försäljare. NNPC samarbetar på joint-venture-basis med utländska bolag, bland annat Shell som har en stor del av marknaden. Korruptionen är utbredd inom NNPC och hela industrin, vilket innebär att staten går miste om miljardtals dollar i inkomster. Underhållet i landets fyra raffinaderier är eftersatt vilket bidrar till att nästan 90 procent av de oljeprodukter som konsumeras i Nigeria måste köpas från utlandet.

De importerade oljevarorna, som bensin och fotogen, subventioneras av staten. Det skapar en marknad för smuggling till grannländer med högre bränslepriser, vilket leder till bränslebrist i Nigeria. Regeringen har flera gånger försökt slopa bränslesubventionerna. Men det är en politiskt känslig fråga, då många ser de låga bränslepriserna som den enda fördel folket får av landets stora oljetillgångar. Man litar inte på löften om att de ökade resurser staten skulle få om subventionerna försvann skulle komma folket till godo. Försök har också gjorts att sälja de statliga raffinaderierna, men även det är politiskt känsligt. Högljudda proteser och anklagelser om vänskapskorruption fick 2007 en tänkt köpare av två raffinaderier att dra sig ur. President Goodluck Jonathan planerade att på nytt försöka börja fasa ut bränslesubventionerna 2012.

Av den elektricitet som det statliga elbolaget producerar kommer en tredjedel från vattenkraft och resten från olje- och gaseldade värmekraftverk. Produktionen täcker inte på långa vägar behoven, och bristen på elektricitet är ett stort hinder för tillväxten. Bara drygt en tredjedel av befolkningen har tillgång till el. Nätet är föråldrat och elavbrotten många och långa. Läget förvärras av att tjuvar stjäl ledningar och transformatorer, och militanta grupper i Nigerdeltat stör leveranserna till värmekraftverken.

Behovet av ved till hushållsbehovet bidrar till problem med skogsavverkning och jordförstörelse. Landets kanske allvarligaste miljöproblem är dock de föroreningar som oljeindustrin har orsakat i Nigerdeltat. FN:s miljöprogram UNEP pekade i en rapport 2011 på en katastrofal humanitär situation efter årtionden av utvinning. Försörjningsmöjligheterna har förstörts då jordbruk och fiske slagits ut, och dricksvattnet är på många håll allvarligt förgiftat. Enligt UNEP är nedsmutsningen så omfattande att en sanering sannolikt skulle bli den största i sitt slag i världen. UNEP anklagade både regeringen och Shell, som gemensamt beställt rapporten, för att ha struntat i miljöregler och fört allmänheten bakom ljuset.