Nigeria är känt för masker och andra snideriarbeten i trä och elfenben. Landets olika folkgrupper har muntliga traditioner av dikt, sång och sagor. Vad gäller engelskspråkig litteratur är Nigeria, vid sidan av Sydafrika, ledande i Afrika.

De äldsta konstverk som hittats i landet är terrakottahuvuden från sen stenålder, vilka satts i samband med nok-kulturen (se Äldre historia). I Nife i Yorubaland tillverkades från 800- till 1100-talet utsökta skulpurer i terrakotta och brons, och skulpturkonsten vidareutvecklades vid hovet i Benin på 1500- och 1600-talen.

I Hausaland i norr har poesi på arabiska nedtecknats sedan 1400-talet. Under tidigt 1800-tal började man också skriva på hausa, först med arabisk, senare med latinsk skrift.

Nigerias första universitet grundades 1949 i Ibadan, i hjärtat av Yorubaland, och det svarta Afrikas förste Nobelpristagare i litteratur, Wole Soyinka, tillhör yorubafolket. Soyinka, som fick priset 1986, har framför allt varit verksam som dramatiker. Av hans romaner finns flera översatta till svenska, liksom diktsamlingen Oguns skugga. Soyinka framträdde också som kritiker av de nigerianska militärregimerna (se Modern historia). 2003 grundade han Citizens´ Forum (”Medborgarforum”), som vill väcka opinion mot ”antidemokratiska tendenser” i Nigeria och 2010 bildade han ett politiskt parti (se Kalendarium).

När Soyinka debuterade på 1950-talet hade redan en annan yoruba, Amos Tutuola, nått ryktbarhet med sin säregna berättelse Palmvindrinkaren. Den skrevs 1952 på afrikanskt färgad engelska och anknyter till muntlig berättartradition.

Under tiden kring självständigheten 1960 och fram till Biafrakriget 1967–1970 formligen exploderade den nigerianska litteraturen. Flera briljanta igboförfattare framträdde. Mest känd är Chinua Achebe. Redan 1958 skildrade han mötet mellan igbokultur och europeisk livsstil i förra sekelskiftets Afrika i romanen Allt går sönder.

Ben Okri, numera bosatt i London, tillhör en yngre generation. I början av 1990-talet slog han igenom med romanen Den omättliga vägen. Okris far kom från urhobo, en av de små folkgrupperna i Nigerdeltat i söder, medan modern var igbo. En politisk författare var Ken Saro-Wiwa, som gjorde sig till talesman för ogonifolket i Nigerdeltat innan den dåvarande militärregimen avrättade honom 1995 (se Modern historia). Chimamanda Ngozi Adichie, född 1977 i sydöstra Nigeria, blev prisbelönt för sin debutroman Lila Hibiskus 2003. I romanen En halv gul sol (2006) skildrar hon Biafrakriget. Hon ses av en del som en arvtagare till 1960-talets stora nigerianska författare.

Kompositören, saxofonisten och sångaren Fela Kuti (1938–1997) vann internationell ryktbarhet på 1970- och 1980-talen med sin jazzinfluerade musikstil afro-beat. Fela Kuti, som var yoruba och panafrikanist, kritiserade också Nigerias militärregimer.

Nigerias filmindustri, skämtsamt kallad ”Nollywood”, producerar fler filmer än Hollywood och är en viktig del av servicesektorn i landet. Många filmer säljs också till andra afrikanska länder. Drygt hälften av filmerna spelas in på lokala språk, resten på engelska. Produktionskostnaderna hålls låga genom att alla filmer görs på video.