Arbetslöshet och undersysselsättning är enorma problem som berör miljontals människor i Nigeria. En majoritet av befolkningen arbetar inom jordbruket, till stor del inom ramen för självhushåll. Den för ekonomin så viktiga oljebranschen skapar få jobb.

Den öppna arbetslösheten är större i städerna än på landsbygden och störst bland ungdomar. Ungefär en av fem går utan jobb, men bland ungdomar uppges siffran snarare vara fyra av fem. En stor andel av befolkningen står helt utanför den formella arbetsmarknaden.

Sedan 1970-talet finns en lag om 40 timmars arbetsvecka och rätt till mellan två och fyra veckors semester.

Anställda har rätt att organisera sig fackligt, med undantag för militärer och vissa yrkesgrupper som polis och tulltjänstemän. Den fackliga centralorganisationen Nigeria Labour Congress (NLC) tillhör de största i Afrika. Tidigare måste alla registrerade fackföreningar tillhöra NLC, men 2005 bröt regeringen dess monopol. NLC bestod några år senare av knappt 40 fackförbund, medan den näst största centralorganisationen Trade Union Congress samlade nära 20 förbund.

Fackföreningarna har ofta haft ett betydande politiskt inflytande. De har flera gånger bidragit till att regeringen tvingats backa om strukturreformer, som försäljning av statliga bolag. Försök att ta bort bränslesubventioner har väckt särskilt starkt motstånd (se Naturtillgångar och energi samt Ekonomi).