Landguiden - Länder i fickformat från Utrikespolitiska Institutet

  1. Logga in
  2.  
  3.  
  4. Avbryt
  5. Glömt lösenord? Skapa en inloggning

Syrien

Den så kallade arabiska våren 2011 blev kort och förbyttes snart till mörkaste politiska vinter i nästan alla de länder där spontana folkliga resningar utmanade auktoritära regimer: Egypten, Libyen, Syrien, Bahrain och Jemen. Enda undantaget är Tunisien där upprepade politiska val kunnat hållas utan större bakslag.

I stor utsträckning misslyckades de folkliga resningarna på grund av att oppositionen var väldigt splittrad. Och ingenstans har oppositionens tillkortakommanden varit tydligare än i Syrien. De demokratiaktivister som våren 2011 startade upproret mot landets styrande familj al-Assad krävde presidentens avgång och demokratiska reformer men upproret kom snart att ”kapas” av helt andra intressen. Syrien är numera en arena för regionala stormakter som krigar genom ombud på syrisk mark.

Västländerna stödde från början moderata rebellgrupper mot Assad men har under trycket av den extremistiska Islamiska statens växande välde i Irak och Syrien bytt perspektiv. USA prioriterar idag kampen mot Islamiska staten, IS.

FN har ända sedan konflikten startade haft ett särskilt sändebud som ägnat sig åt att försöka lösa konflikten men utan resultat. Försök att i FN:s säkerhetsråd anta resolutioner mot den syriska regimen har blockerats av Ryssland och Kina, och de fredssamtal som mot alla odds ägt rum har runnit ut i sanden. Ett nytt försök gjordes i augusti 2015 till följd av Islamiska statens framryckning vilken alla inblandade parter vill stoppa.

Läget kompliceras av att det på marken finns gott om rörelser som inte ser någon vinst med att kriget tar slut.

Läs mer i Fördjupning.

Till toppen av sidan

Syrien