I april 2003 inledde USA och Storbritannien ett krig mot Irak och Saddam Husseins regim eftersom den sågs som ett hot mot omvärlden med sina massförstörelsevapen och kontakter med terroristorganisationen al-Qaida. I dag vet vi att det inte låg någon sanning bakom de motiv till invasionen som USAs dåvarande president George W Bush ihärdigt upprepade. Visionen att ”sprida demokrati” till Mellanöstern visade sig heller inte hålla.

Kriget blev ändå slutet för en förtryckarregim som hade ansvar för flera hundratusen människors död i Iran, Kuwait och Irak. De flesta irakier välkomnade Saddams fall men de följande åren gick utvecklingen mest åt fel håll.

Ett väpnat motstånd mot ockupationen växte sig allt starkare. Bakom detta låg dels resterna av Saddams upplösta parti och elitförband, dels extrema irakiska och utländska islamister. Självmordsbombningar och andra terroristdåd drabbade ofta oskyldiga civila som tillhörde ”fel” folkgrupp eller religiös riktning. Den internationella terrorismen hade kommit till Irak – som en direkt följd av kriget. Våldet nådde sin kulmen under 2006 med växande oro för ett fullskaligt inbördeskrig mellan sunniaraber, shiaaraber och kurder.

Byggandet av den nya staten har gått långsamt och USA har begått stora misstag. En försvagad president Bush slöt 2008 ett avtal om en amerikansk militär reträtt.

Irak återfick full suveränitet 2009 men landets politiska konflikter förblev olösta och våldet har fortsatt att ständigt flamma upp. I december 2011 lämnade de sista amerikanska soldaterna Irak och relationerna mellan de båda länderna övergick i ett långsiktigt ekonomiskt och militärt samarbete.

Läs mer i Fördjupning.