”Kriget mot terrorismen” inleddes mot Afghanistan efter terrordåden mot USA hösten 2001. Det USA-ledda anfallet var riktat mot den islamistiska talibanregeringen, som beskyddade Usama bin Ladin och hans terrornätverk al-Qaida. Efter nio år fanns ännu ingen segrare i kriget – utom narkotikahandlarna.

Talibanernas ledare drevs på flykt till Pakistan, men så småningom skulle det åter visa sig att det bergiga, otillgängliga Afghanistan, där lokala krigsherrar styr i många provinser, nästan är omöjligt att kontrollera.

I början verkade utvecklingen lovande. Med internationellt stöd skulle balansen återställas mellan landets olika folkgrupper. En ny författning skrevs och det första demokratiska valet hölls 2004. I presidentvalet segrade Hamid Karzai med över hälften av rösterna. Ett år senare fick Afghanistan ett folkvalt parlament.

Trots en massiv militär insats av USA och NATO – som vuxit till drygt 140 000 man 2010 – och omfattande bistånd till återuppbyggnad har talibanernas inflytande ökat allt mer, särskilt i söder och öster. 

Striderna har hårdnat, och tusentals civila har dödats av självmordsattacker och vägminor, men även av USA:s flygattacker. I flera provinser ökade odlingen av opiumvallmo kraftigt – en viktig inkomstkälla både för talibaner och korrupta makthavare. Stödet för president Karzai urholkades efter valet 2009, och han sökte vägar att med Pakistans hjälp förhandla med ”moderata” talibaner. NATO-länderna stödde detta och hoppades kunna ta hem sina trupper 2014.

Läs mer i Fördjupning.